Lilla älsklingen rev i en låda i köket och fick fram en grodservett ur gömmorna. Precis när hon skulle börja knyckla, inser jag att den är väldigt söt, servetten med den kalasande grodan på. Och framför allt är det den sista. Den kan ju bli en tavla, tänker jag och slänger mig som en av presidentens livvakter på film (allra minst) fram för att rädda grodan! Och räddad blev den, och gjord till en tavla! Snart finns det även färdiga väggar att hänga den på.
Jag har frågat mig det förr - och jag frågar mig igen - varför bakar jag med en tvååring? Som dessutom inte var på humör. Det går an så länge det är sådant som går bra att hjälpa till med, men har tvååringen ifråga vaknat på fel sida (upp-och-ner och ut-och-in?) och allt är allmänt fel är det ingen höjdare. Men det verkar bli tårta av i alla fall. Och helgen har innehållit både bus och mys än så länge.
Stora älsklingen säger att jag bara dödar växter, men ack så fel han kan ha. Köpte två vita, fina kalanchoe (höstglöd/våreld), som var väldigt fina efter att de blommat klart, och sökte på internet för att se hur jag skulle göra med dem för att de skulle blomma om. Hittade då att det mest är en slit och slängväxt, eftersom de är svåra att få att blomma om (även om det finns de som lyckats i bekantskapskretsen). Tyckte att de var på tok för fina för att slängas i alla fall och satte dem i källaren, där den ena fick bo i tvättstugan. Där trivs den minsann, för blommar om det gör den! Och inte var det så svårt heller, den har ju skött sig själv i princip, så gröna var mina fingrar.
Nu har vi haft kalas här i dagarna tre, med presenter, sång och tårtor.
I år satsade jag på lite mindre hembakat än vanligtvis. Inte på det viset att det var mer köpt, utan bara färre sorter. Kanelbullar, kokoskakor, drömmar och "raw food"-chokladbollar (inom situationstecken eftersom jag hade i lite smör istället för kokosfett - men jag var ju å andra sidan inte ute efter att få det "raw" utan sockerfritt).
Tårtorna blev två stycken jordgubbsmousse och en lång budapeststubbe. Det slutade med att det var en hel jordgubbstårta kvar och en liten bit av stubben, men det gick åt det med. Gott var det i alla fall.
Och hemgjord saft serverades till dem som inte ville ha kaffe.
I våras planterade jag ut hyacinter från julgrupperna, vilket jag läst på internet att man kunde göra för att ta vara på dem. (Förundras över hur man kunnat klara sig utan internet förr, och bara förlita sig till att folk i ens omgivning har tillräckliga kunskaper för att täcka behovet). Det stod också att de däremot inte skulle blomma förrän nästa vår (då hyacinterna fakiskt blommar), men det tänkte minsann inte min hyacint bry sig om. Den har minsann ploppat upp och blommar för fullt. Jag tolkar detta som att den överlevde min behandling och verkar trivas.
Igår kväll satt stora älsklingen och jag uppe framför datorn, och skulle titta på tapeter, när vi hörde ett krafsande ljud. Ut gick vi och kilade upp på taket för att se vad det var. En fladdermus, var första budet. En fågel kanske, det andra. Efter ett räddningsarbete med redskap som håv och flugsmälla, lyckades stora älsklingen få tag på den lille rackaren, som visade sig vara en liten fågelunge. Vi satte den bakom huset, i skogsbrynet, och satte en upp-och-nedvänd skottkärra över (nej, den blev inte instängd) för att ge lite skydd om den inte kunde ta sig iväg. Våra katter stängdes in i huset över natten.
Stora älsklingen jobbade natt, men hade inte lyckats artbestämma den, med hjälp av kollegor eller internet. Och på morgonen var den fortfarande kvar. Jag sökte lite på "rovfågelunge" och hittade snart på ett forum, en tråd där det rörde sig om en tornseglare, vilken ofta misstogs för just en rovfågel.
Veterinären tyckte att vi skulle låta den vara, alternativt sätta tillbaka den på taket, men efter lite mer surfande hittade vi, på en sida med information om tillvägagångssätt vid upphittandet av djurungar, ett råd om att man skulle kasta upp den i luften. Detta kunde man prova två gånger, flög den inte skulle viltvårdare kontaktas.
Sagt och gjort. Stora älsklingen satte på sig handskar, tog den skakiga fågeln, ställde sig på den största gräsmattan, och kastade - och iväg flög fågeln!
Tur att internet finns! Annars hade vi fått följa husdjursveterinärens råd (som sa själv att hon inte var hemma på vilda fåglar) alternativt ringa polisen för rådfrågning. Hade vi följt anvisningarna från veterinären hadd fågelkraken fått ta sig från taket av egen maskin, vilket den inte verkade kunna igårkväll.
Vilka äventyr!
Efter husligt pysslande i form av att klippa gräsmattan, satte lilla älsklingen och jag oss för att måla lite med vattenfärger. Lilla älsklingen målade snabbt två teckningar och övergav sedan måleriet för att leka med vatten istället. Själv blev jag sittande, målandes ugglor. Jajamensan! En sådan talang man besitter ändå!
Nä, nu blommar löken! Jag har minsann införskaffat mig en Jonas i köket, och är i saftartagen. Här har plockats röda och svarta vinbär, och ska nu kokas saft. De är ju så små bara, bäruslingarna, så det tar ju sin lilla stund att plocka dem. Sedan är det ju synd och skam att jag inte tycker om svartvinbärssaft. Men stora älsklingen kan dricka den, och vi kan ju servera den på lilla älsklingens kalas.
I övrigt bakas det bröd, igår blev det morotsbröd och på jäsning just nu är majsbröd. Får hoppas det smakar gott!
