Mors dag 1.0

Mors dag. Javisst! En dag att hylla den kvinna som gett en - och sett till att hålla en vid - liv! Min syn på saken i alla fall. Men så har jag ju världens bästa mamma med!

Så är det minsann. Navelsträngen har vi inte klippt heller, så vi har en knasig koppling till varandra. Som min mamma mår - mår jag och vice versa. Helt utan påverkan dessutom. Knepigt värre är det faktiskt!

Nåväl, snart ska vi sova mamsen, för vi är trötta. Ska bara skriva om en av dina presenter först!

Jag har ju sett en massa fina saker på pinterest (som för övrigt min telefon gärna auto-korrigerar till ointressant, kan set någonsin bli mer fel?). Fina bokvikningar vilket jag tänkte att jag skulle prova mig på. Blir ju jättefint, och hur svårt kan det egentligen vara? Tur att det finns duktiga människor som skapar mönster. Har man bara ett mönster, en linjal och en penna så är det inte så svårt faktiskt. Detta mönster har en tjej som heter Mia Johansson  skapat, och det bildar ordet "Mamma". Hur passande var inte det att prova på till mors dag och allt?

Mätte och vek, och gjorde rosor, och voila! Mamma fick sig en mamma-bok. Min boknördssida lider dock lite. En bok! Den kan ju ha varit bra (jag hann ju inte läsa den innan jag vek, så jag kan inte veta. Men förmodligen inte eftersom den gavs bort till mig för ändamålet).
Jag slaktade även en annan gammal bok - som inte verkade bra - för att göra rosor att pryda boken med.  Sånt kan man också göra av böcker tydligen!

Namnljus och en ljus dag

En ljus dag, ja. Det har dagen idag varit. En strålande dag till och med. För idag ser vi på saker och ting ljust.

Och på tal om ljus. (Notera den oooooerhört smidiga övergången här!)
Namnljus. Eller födelsedagsljus. Eller minnesljus. Vad man nu kan tänkas vilja kalla dem. Dessa gjorde jag åt en tjej.
Visst ser det väl nästan lite proffsigt ut när de är inslagna och allt?

Tänk, jag kanske borde ta och fota upp de ljus jag har. Någon kanske är intresserad. Om jag dessutom förpackar dem lite såhär tjusigt. Kanske, kanske.

Förresten,  Jenny, om ditt Jenny-uggleljus är nerbrunnet så kan jag göra nya à la jobbet-mugg-uggleljus. Både sådana blå och likadana rosa ugglor ! Ohhh!

Ett nytt motiv

Följande kan eller kan inte ha inträffat.
Jag kan ha gjort ett gäng nya tavlor, för att ha med mig och sälja på stora loppis-dagen som jag stod och sålde på. Vilket för övrigt var väldigt kul och inte alls lika jobbigt som att gå där och titta. Mer lönsamt än att gå där med, om man bara ser till det ekonomiska. Och platsen hemma, som stora älsklingen säkert skulle vilja inflika. Jag kan alltså ha gjort ett gäng nya tavlor. Med ugglor, givetvis. Det behöver man väl inte fråga? Såklart inte. Varav en var med ett nytt motiv, som jag inte gjort förut. Så kan det vara. Sedan kan det hända, att tavlorna beslöt sig för att ligga hemma på vardagsrumsbordet under tiden jag stod på loppisen. Så skulle det ju kunna ha gått till.

Oavsett, så finns nu ett nytt motiv! Tadaa!

Och en av de äldre motiven ska flytta hem till en treårig pojke imorgon. Egentligen idag, men det kan hända att någon glömde tavlan hemma. På köksbordet. Ja, sånt kan hända, förstår ni.

Sen kan det hända att jag har världens bästaste vän, att förlita mig på. Det kan hända att hon är en förträffligt fin människa, som alltid kan få mig glad när det känns allt annat än förträffligt, och när jag är intill döden trött. För sånt kan hända. Då kan det hända att barnen har en fantastisk mormor med, som åtminstone lilla älsklingen gärna bossar lite med. Mindre älsklingen har ännu inte insett alla fördelar med en mormor. Just nu är hon i matperspektiv bara under all kritik.
När jag ändå är igång att lovorda några nära och kära, så vill jag lyfta en lillebror med. Som är behjälplig både som renoverare och busmorbror.

Ja. Mycket kan hända.

Storpyssel på gång. Igen.

Det ska bli så skönt när detta storpyssel är avslutat. Storpyssel,  ja, renovering kan man också kalla det. Eller ännu mer precist - fasadbyte. Jag har rivit som en riktig Röjar-Ralf. Efter de första två brädorna som var monstruöst besvärliga att få loss (det hjälpte inte ens med tårar - jag provade!), så hittade jag ett bra flow.
Lite längre än vad bilden visar har vi kommit. All spikläkt sitter uppe, så nu inväntar vi ledig vecka för stora älsklingen och bra väder på det, då ändträ ska grundoljas och målas innan det spikas upp fasadbrädor. En riktig hejare har jag varit, som vinglat uppe på stegen och skjutit fast läkt med spikpistolen. Stora älsklingen påstår att i slutet av detta projekt kommer jag hänga som en apa i hängrännorna och spika fasad med ena armen. Jag ställer mig oerhört tveksam till detta. Vetefasen hur jag ska kunna klättra på byggställningarna nio meter upp i luften. Hua, det är ju helt galet högt. För att inte tala om läskigt! Och vingligt! Det allra finaste med detta projekt är ändå, att när det avslutas, så är alla stora utomhusrenoveringar gjorda! Sug på den ni! Då kommer mitt kråkslott vara ett örnnäste!

I övrigt känner jag mig mest trött och bitter och vet inte hur jag ska hantera omgivningen. Men det ska nog gå över snart, det brukar det göra.

Så så himla mycket mer pyssel har det inte blivit. Eller jo. Lite. Men såklart är det presentpyssel som inte kan visas förrän det är klart och överlämnat. Håll ut! Snart ska det visas. Och snart hoppas jag att jag känner ett sug att pyssla med igen!