Köksrenovering skala mindre

Kan jag inte göra särskilt mycket åt mink egen situation i mitt eget, mindre funktionsdugliga kök får jag väl göra något åt lilla älsklingens kokvrå. Projektet har varit igång ett tag nu. Spisen var vackert rosa och arvegods från stora älsklingens sida, men efter några burkar sprayfärg blev den vit. En liten hylla, betsad i mörkbrunt och kvarlämnad av den tidigare husägaren, slipades och måladed vit (även färgen kvarlämnad). Och med lite hjälp av stora älsklingen (var osäker på om det eventuellt kunde gå el i väggen bakom eftersom tändknappen sitter där), fick vi upp hyllan. Så det går framåt i lilla hjärtats kokvrå minsann.

Passar även på att skänka en hurra-tanke till bästaste Joss, ett grattis är på plats! Hurra och lycka till!

Och eventuellt kan den bortsprungna katten vara upphittad. Det återstår att se efter besök...

Tröttsamhet...

...finns det säkert ett ord som heter. Om inte annat så gör det det nu.

Har varit ofantligt dålig på att uppdatera här det sista. Tydligen har jag börjat jobba igen, och överraskande nog så går det åt massor med timmar på jobbet samt till och från. Och så pluggade jag ju visst med, och har en liten dotter samt sambo, hus och kattkompani. Har stenslocknat klockan tidigt så fort jag lagt mig i sängen på kvällen.

Men framför tv:n har det minsann blivit rosa lovikkavantar med snöre á la bebisvantar att ha på jobbet och ett par lila åt bästaste Joss att ha på sitt jobb, även de med bebissnöre. Otroligt varma är de. (Och färgåtergivningen på de lila vantarna är fantastiskt obra, tofsen går i svart, rosa och grått, det ser ni va?)

Har lite annat på g att visa med. Men imorgon börjar ju bokrean...

Fettisdagen

Då var den här igen, tisdagen som så många väntat på, längtat efter eller fasat för. Självklart bakas det semlor till fettisdagen här! Och för en gångs skulle glömde jag inte bort att jag hade dubbel sats, och dubblerade även antalet bullar, så det blev inte så vansinnigt stora bullar som det oftast blir. Passade på att baka själva bullarna i söndags när jag ändå bakade Rimbobullar.

Så ikväll var familjen min här och åt semla. Mysigt värre!

Blomsterbud

När det känns som om det är alldeles för mycket på gång, alldeles för få timmar på dygnet och allt känns allmänt trist och omotiverande är det skönt med lite uppmuntran. Stora älsklingen skickade blomsterbud (som givetvis kom 15 minuter efter att jag åkt till högskolan) med vacker uppmuntran!

Tillökning...

I söndags morse var det för en gångs skull inte lilla älsklingen som väckte mig på morgonen. Det var vår lilla kissekatt som enträget jamade för att väcka mig, för nu skulle det minsann till att komma kattungar. Väcker lite panikartat stora älsklingen och ska lite skärrad springa ner i tvättstugan för att hämta handdukar, och får då följe av katten med värkar. Jag får tydligen inte lämna henne! Jag som hade gjort kattbon överallt åt henne där hon kunde krypa in. Nej, ifred vill hon inte alls vara utan lägger sig till slut i boet jag gjort iordning kvällen innan, under en stol i sovrummet. Och jag fick sitta på golvet bredvid. Två timmar senare ligger hon förnöjt och tvättar sina fyra små ungar (mätt och belåten efter skrovmålet på fyra moderkakor,höll på att kräkas trots att jag trodde att det var så hon skulle göra). Så nu bor det en helgrå, en helorange, en helsvart och en svartvit kissebebis här.

Triss...

...i bärsjalar.

När jag var gravid, och redan innan dess faktiskt, hade jag bestämt att bärsjal, det skulle jag ha när det kom en bebis i familjen. Bärsjalar (och egentligen alla övriga produkter som kan köpas till ett litet barn) kostar en del, och jag tänkte, efter en del surfande, att det kan man sy själv. Sagt och gjort. Ett lakan fick offra sig för den goda saken, det klipptes itu på längden fållades och syddes ihop på kortsidan med vändsöm. Svårare än så var det inte, enligt beskrivning, jag hittat efter googlande, men som jag tyvärr inte minns nu.

"Trikåsjal" i lila fleece, och "vävd" sjal i svart lakanstyg.

Såg sedan hos Pastill att hon sytt en Mei Tai, och den verkade ju hemskt smidig. Så en sådan behövde jag minsann också sy. Det blev besök i lokal, billig tygaffär och införskaffande av tygstuvar. Den ena praktiskt nog i en variant av vaxat tyg, inte vaxduk, men en aning åt det hållet. Jag hade den här
beskrivningen som mall, men vadderade själva sitsen.

Mei Tai-sjal/bärsele.

Fast när lilla älsklingen väl kom, fick jag inte riktigt in snitsen med lakanssjalen, och mei tai:en kändes hon lite för liten för, så det var inget annat att göra än att köpa billiga fleecefiltar, klippa på längden i remsor som sedan syddes ihop med vändsöm i kortsidorna. Det fiffiga med fleece är att det inte behöver  fållas, det fransar inte upp sig. Och att det blev filtar beror på att en sjal är så oändligt lång, och jag inte hade någon lust att betala meterpris när det finns billigare filtar...

Väntar vantar...

Jag har ju helt klart fastnat för det har med att sticka lovikkavantar! Det är helt fantastiskt kul! Två par till har det blivit sedan lilla älsklingens röda fina. Nu ett par blå och ett par gula. Även de i barnstorlek (hur praktiskt är det inte när en härva räcker till ett helt par vantar, och tar sisådär två kvällar i tv-soffan?).

I övrigt så blir det en hektisk dag imorgon, med sim på förmiddagen och resa till sydvästligare breddgrader för att fira vännens stundande födelsedag och tagna examen! Hurra!

Sedan får vi se vad helgen mer bjuder. Har ju faktiskt införskaffat fler orkidéer, och planterat om en. Minsann!

Och om någon skulle vara sugen på ett par hemstickade lovikkavantar (har fina färger hemma, och fler väntas i veckan som kommer) så hojta, så ska det nog gå att ordna på bästa sätt. Själv tror jag att jag behöver ha ett par rosa lovikkavantar till jobbet!