För folk som dreglar

Idag har jag lyckats med konststycket att sy tre dregglisar, innan maskinen som någon glömde havererade och beslöt sig för att bygga råttbon av tråd istället för att sy snygga sömmar. Igen. Men tydligen hade jag ju lagt upp ett par jeans åt stora älsklingen sen senaste gången jag trodde jag hade använt den, så jag behövde inte starta min session med felsökning och mekande. Som tur var skulle jag åka strax efteråt, så jag hade inget annat val än att ställa undan härket och finna mig slagen av ett dött ting. Nu ska det bara bonkas fast tryckknappar på de klara, så kan de levereras till den dreglande lilla människan. Så nu återstår en ramsa bestående av idel vackra ord, en ängels tålamod och säkert en timmes mekande för en kvarts sytid innan den börjar bråka igen! Stora älsklingen föreslog att den borde lämnas in på service kanske. Jag tänker att en sådan där gammal, gammal variant som är en möbel typ, som trampas manuellt, en sådan borde jag ha.

Höstrusk

Höstmarknad i stan, och då kan man ju räkna ut vad för väder det är. Javisst, regn! Vi fick dock med oss det vi hade tänkt, och fikade med Jenny! Lilla älsklingen hade med sig egen väska till stan, med sin beställda drake nedpackad.

Efter att ha blivit väldigt förtjust i den senaste jag virkade, la hon in en beställning på en rosa drake.

Fotad av beställaren själv!

Gottigheter och paria

Så har en lördag nästan passerat. Ganska stillsam, men smärtsam.

Prickar har försökt analyseras över sms. Vad kan det vara? Den som lever kanske får se? Det har dock medfört att lilla älsklingen och jag behandlas som paria. Stora älsklingen satt på taket och sa att han hade en känsla av att han någon gång haft en familj. Taket tar all ledig tid i anspråk för honom, men nu är det snart, snart klart.

Jag spenderade eftermiddagen i köket. Lilla älsklingen beställde sina chokladbollar, så sådana gjorde vi. Sedan var jag sugen på kolakakor, så det bakade jag. Och kladdkaka. Mmm... Så det blev massa gott framför tv:n. Men är det lördag så är det!

Coffee candle

Kaffeljus, ja. Så kan man säga. Ännu en fiffig pinterestnspiration och något som jag kan klara av att göra. Kaffebönor i ett glas, i med ett vaniljljus och så påstås det att det ska dofta underbart när man eldar ljuset. Det återstår att se, för än så länge har jag inte tänt det.

Sjukskriven är jag, och vi blev hemskickade från bästaste Joss (vi som skulle hinna prata klart nu när hon är hemma med lilla E och jag sjukskriven) för lilla älsklingen har fått mystiska prickar. Nu återstår att se om de blir fler, eller försvinner.

Och stora älsklingen håller till på taket. 

Skallrande nytt åt en ny liten person

Jag har precis gjort färdigt en skallra, i form av en liten drake, eller dinosaurie, hur man nu vill välja att tolka den.

Lilla älsklingen tyckte att hon absolut behöver ha en, men en rosa. På hennes beställningslista står också en My Little Pony. På min önskelista står en ny kropp. Ännu en defekt rapporterades idag, förhoppningsvis av ringa betydelse, men det börjar bli lite tröttsamt.

Vill du virka en egen skallra tycker jag absolut att du ska göra det! Mönstret hittar du här!

Här ska det vara en fyndig rubrik...

...egentligen. Men jag kan för mitt liv inte komma på någon. Var hos läkaren i torsdags, undersökning, givetvis manlig läkare, ny medicin. Föreslagen behandling blev inte nödslakt, trots att jag var förberedd på det. Läkaren skrattade lite nervöst när jag sa att jag hade full förståelse för om det skulle bli utlåtandet. Tydligen var inte galghumor hans kopp av varm dryck, så att säga. Sköterskan poängterade dock att de har några andra alternativ att prova först, innan det blir tal om nödslakt.  Var på grund av detta och övrig smärta hemma i fredags, och blev bossad av lilla älsklingen som ordinerade skogspromenad med svampplockning. Jag följde med som sällskap och spanare, hon tog med sig en hink och fick stå för plockandet då ryggen ogärna är med på sådana aktiviteter (och för att jag försöker låta bli det om jag kan, vilket är omöjligt på jobbet med rådande arbetssituation. Arbetssituation som också medförde att hemmavistelsen spenderades med dåligt samvete gentemot kollegorna. Ge oss förutsättningar för att kumma göra vårat jobb!)

Jenny var i alla fall förstående, sa hon, när hon trängde sig på på lördagen, och initierade en roadtrip till Ullared.  Massa mysigt, och bra gjort av henne att tränga sig på. (Hennes ordval, inte mitt, även om jag svarade att det är så man får göra om man vill umgås med mig).

Idag har ena halvan av taket blivit klar, och det har varit rena rusningtrafiken av folk här. Joss med familj var här, mannen där hade erbjudit sig att hjälpa stora älsklingen med taket. Joss och jag avhandlade och löste världsproblem,  men hann som sig bör, inte prata klart.

Av outgrundlig anledning har dagen idag varit en dag då min blogg varit extra välbesökt, därav detta miserabla inlägg som handlar typ noll om pyssel.  Fast jag virkar faktiskt en drakskallra till en ny liten människa, så jag pysslar, även om jag inte rapporterar om det. Och så bakade jag förstås kladdkaka. Icke att förglömma.

Toner transfer-födelsetavla

Fingertopparna är peelade till den grad att jag gissningsvis snart kommer att få valkar på dem, likt gitarrister. Av allt gnuggande, och provande av olika lim kan bara konstateras att trälim hittills varit oslagbart. Resultatet blir inte perfekt, och det är väl heller inte tanken med ett sådant här projekt. Charmen ligger väl snarare i att det är lite ruffa kanter och ser lite slitet ut.

Nu har jag ju dessutom lyckats få resultat där det inte försvunnit färg från fel ställe av motivet.

Detta blev en födelsedagstavla, med datum, klockslag, längd och vikt.

Vem har hon fått det vackra ansiktet ifrån?!

Dopljus

Ett av de senaste pyssel jag provat på är att göra egna "motivljus", eller att överföra en bild till ett ljus.

Förutom ett smärre missöde med min skrivare, som stora älsklingen fick skruva isär och laga, så gick det smidigt att göra. Detta ljus tänkte jag kunde användas som substitut eller komplement till det dopljus dopbarnet får i kyrkan. Perfekt om barnet inte döps, utan har en namngivningsfest eller liknande, men ändå vill uppmärksamma och minnas dagen. Eller födelsedagen kanske? Ja, möjligheterna är väl i det närmaste oändliga. 

Frågan är ju bara nu om varenda ljus här hemma kommer ha ett motiv till slut...

(Och, nej, regnbågen är bara censur, pålagd på bilden och inte med på ljuset).

I'm still alive!

Jag lever fortfarande. Otroligt nog! För idag har jag sjungit, på dop, inför en nästan fullsatt kyrka! En liten kyrka, ska tilläggas, men för ett 40-50-tal gäster. Minns inte hur många Joss sa att det var, för det var ju givetvis hon som tvingade mig göra detta, vem annars? Jag sjunger ju bara hemma för lilla och stora älsklingen, och för barnen på jobbet då. Men tydligen, enligt både gitarrist, brutalt ärlig mormor till dopbarn, sångpedagogsgäst och övriga gäster så sjunger jag bra, och borde till och med sjunga mer. Jösses! Handens fem fingrar kan jag som ett rinnande vatten, om någon skulle vilja anlita mig då. Haha, jag räknar med många samtal nu och en ny karriärsbana. Jajamensan!

En av alla presenter jag gjort åt lilla E, var denna mössa. Hon har ju - under tiden hon låg i magen - fått matchande tofflor. Tyvärr lär hon inte kunna använda dem samtidigt, eftersom jag har noll koll på amerikanska virknålsstorlekar, och garner och så, och så minns jag inte vilken storlek på virknålen jag använde till tofflorna.  Nåväl, en mössa blev det i alla fall.