Igår kväll virkades det så att virlnålen glödde! Det var ett tag sedan jag virkade nu, det har medt blivit stickade saker det senaste. Jag var fast besluten att bli klar med mössan i rosa lovikka att ha på jobbet, vilket jag också blev. Det enda jag funderar över nu är om jag inte ska ha enfärgade flätor på den ändå?
Nåväl, nåväl... tidig dag på jobbet vankas idag! Och fredagsmys!
...sig en kompis. Den första Pippisockan har fått en maka. Jag har stickat ett par! Och. Jag har, som om det inte vore nog, fäst alla garnändar och avslutat! Det slåt nog minsann nästan rekord. I alla fall i min bok.
Jag har dock missat två kvällars pyssel. När jag skrev att jagbinte hade tid att jobba för alla projekt menade jag ju inte att jag ville bli sjuk och inte orka göra något alls! Men jag är på benen nu i alla fall. Och blivit väl mottagen på jobbet. Härliga barn och underbara kollegor!
... igår kväll, skapades det en matservice med mugg, flat tallrik, djup tallrik och skål med Alfons Åbergmotiv. Det sista som är kvar är konturerna i svart, samt några väl valda citat ur böckerna och givetvis att härda dem i ugnen. Fyra dagar i julklappskalendern täcker då setet upp.
Nu börjar nedräkningen på allvar. Idag är det bara en månad kvar till julafton! Hurra!
Det senaste projektet är ett par raggsockar i Pippimönstret. Den ena är klar, den andra påbörjas imorgon. Alla lösa garnändar måste ju givetvis fästas med, såklart! Sedan ska det enligt anvisningar räcka till ett par till lilla älsklingen med. Så det ska det bli. I övrigt har jag hittat mönster på benvärmare som jag vill göra och jag ska sticka mig en mössa att ha på jobbet. Förstår inte hur jag ska hinna jobba med alla dessa projekt som väntar på att bli genomförda. En del julpyssel ska det ju bli med förstås.
Så lång som en långsocka! Mina blev knälånga. Tillslut. Oj, vad jag har stickat. Och stickat. Och stickat lite till. Men nu är de klara, minsann. Nu ska jag inte frysa om fötrerna utomhus på jobbet, när kylan kommer. Skönt.
Annars längtas det till julledighet! Den är - när den kommer - varmt välkommen!
...home. Nyckeln till mitt hem, för er som helst läser på svenska. Nyckeln, eller egentligen de flesta nycklarna, bor i ett nyckelskåp som jag byggt. Det kan tänkas att jag har bloggat om det tidigare, då får ni förlåta tant för tants mindre välfungerande minne, och fundera på annat under tiden ni läser (tänk facklitteratur så hittar ni sinnesstämningen som krävs för att tanken ska hitta egna vägar). Nåväl, nu gällde det ju nyckelskåpet, som byggdes på mellanstadiet, inte han bli färdigt på slöjdlektionerna och fick tas med hem för färdigställande. År 2011 blev det då klart. Det är mer, mycket mer, än tio år senare. Så snabb ska man verkligen inte anklaga mig för att vara. Det där med att göra helt färdigt är verkligen inte riktigt min grej. Men, nyckelskåpet återigen, fick sig en lucka, vilket var den detalj som saknades. Luckan ifråga fick jag sågad efter mina mått och skänkt ifrån byggvaruhuset. Jag tackade och bockade! Skåpet målades i vit färg, fick en gammal nyckel fäst på dörren - som handtag eller prydnad, vilket som fungerar. Texten nycklar på luckan och "there's no place like home" ovanpå, ifall nån skulle få för sig att kika där. Trots nyckelskåp lyckas jag dock förlägga nycklarna allt som oftast. Hur kan det vara möjligt?
Igår på jobbet pysslade vi, Jenny och jag. Pysseltemat var naturligtvis ugglor. Dessa hade fått mogna tiöl sig lite, men igår fick vi tummarna ur och gjorde varsin. Jag fick lite blodad tand och idag var jag lite tvungen - faktiskt - att skriva ut två här hemma med att klippa, vika och limma ihop. Lilla älsklingen att bredvid och klippte en sida ur tidningen förskolan i minimala beståndsdelar medan jag klippte och övade turtagning genom att dela limstift med mig när det var dags att limma.
Var de små raringarna ska bo återstår att se.
Nej, snabbt går det då rakt inte. Och lite tokigt blir det ibland, men jag har ändå lyckats prestera en toklångbraggsocka! Tanken är att jag ska ha dem på jobbet, när makan är klar. Den är påbörjad, men det tar ju sisådär ett ljusår att sticka cirka en meter strumpa.
Nu slipper min vän tillika kollega att läsa mer om pumpan, då blir hon förhoppningsvis glad.
