fredag 10 juli 2015

Packa pappas påse

Förberedelser, förberedelser.

I full gång är det.

Lilla älsklingen ska ha sitt första riktiga barnkalas, med inbjudningskort utsända till kompisar från förskolan. Javisst. Så gammalt blir barnet. Så pysslats har det gjort. Först inbjudningskort,  och så hundbenet jag skrev om senast och nu urtjusiga godispåsar med ugglor på. Såklart tog jag ugglepappret. Om man nu har införskaffat ugglepapper så måste man väl ändå använda det? Visst? Ja, jag menar väl det.

Så vankas det såklart tårtabak med. Pannkakstårta står det på beställningen, får väl se vad som kan åstadkommas.

onsdag 8 juli 2015

Alla händer bakom ryggen...

...nu får hunden vakna!

Hunden och benet. En lek vi ofta lekt på jobbet. Nu vankas det ju barnkalas här hemma. Prognosen påstår regn, trots att jag på inbjudningskorten tydligt skrev att det skulle vara fint väder med picknick i gräset. Visserligen är gästerna I ur och skur:are, men det känns inte så mysigt att äta tårta blandat med regn. Så om vädret nu då tänker bråka, får jag väl hitta på inomhusaktiviteter. Picknick på golvet funkar ju nästan lika bra, och leka hunden och benet går ju utmärkt inomhus.

Och ska man leka hunden och benet behövs ju ett ben. Såklart. Det går ju förstås att använda en duplobit eller liknande, förstås. Men det blir ju så mycket bättre om man har ett ben. Så då var jag tvungen att virka det i tv-soffan. Och bara sådär så har vi nu ett ben!

tisdag 7 juli 2015

Rock hard

Så har finaste Jenny firats. Hon har fyllt år och fått hem en ny, liten söt pälsbo, som vi ju gärna ville hälsa på. Paket behövs ju då såklart! Både till katt och kattmänniska. Till Jenny var vi välkomna på banoffepaj, eller vad pajen nu hette. Skönt att slippa ses som paria någon stans, då vi i övrigt varit tämligen isolerade.

Som en del av presenten hade jag gjutit ugglor. Första försöket blev inte bra alls. Jag trodde mig använda gipsbruk som blivit över sedan renovering, och stora älsklingen trodde det var fix, men förmodligen var det väl kanske fog. Nåväl. Oavsett så blev det inte så bra, det smular sig liksom. Men, så säger stora älsklingen att han har betong i garaget. Så det fick han ta med sig hem till mig. Gjorde ett nytt försök och denna gången verkar det som om det blev bättre.

Fyra ugglor blev det. Två gjorde jag med upphängning ifall man vill hänga upp dem på väggen, och två utan. Frågan är nu bara vart jag ska ha dem, de ugglor jag har kvar.

Pajen var sjukt god, sällskapet fantastiskt,  katten som kattungar bör, busig, söt som socker och mjuk som en liten bomullstuss.

I övrigt hänger inte huvudet med nu. Sömnbrist och förberedelser för semester och flera kalas. Och husrenoveringen med. Jag tappar bort precis allt.  Men än så länge är jag såpass nära banan att jag fortfarande skymtar den, och - åtminstone just nu - vid gott mod.