Till julen 2015 önskade sig en vän till mig vantar. Mönsterstickade sådana. Eller ja, vi var på julmarknad ihop och det klämdes på snygga mönsterstickade vantar, vilket jag protesterade mot. Sådana kan jag göra till dig. Såklart!
Så jag hittade ett mönster på ett par fina vantar och satte igång. Det är så himla roligt att sticka med flera färger, det är lite svårt att få till det jämnt bara, så det inte blir knöligt när tråden löper med. Nåväl, allt gick fint fram tills det skulle stickas tumkil. Det har jag aldrig gjort innan, och jag fattade inte hur i Hälsingland det skulle gå till. Rådfrågade min kloka mor, till ingen nytta. Insåg att det blir nog födelsedagspresent istället. Oktober hinner jag ju absolut klart till. Absolut och inga tvivel.
Jag fick kasta den förbaskade första vanten! Den där tumkilen gjorde mig knäpp. Efter nästan ett år bara slog det mig, hur mönsterkonstruktören ville att jag skulle sticka. Jag började om. Men oktober hann jag inte till. Fick lite assistans av kollegorna på jobbet som stickat mycket, om hur jag skulle plocka upp extramaskorna runt tummen. Tur att det finns folk att fråga ibland. Stickade den andra vanten, och när den äntligen var klar - så var vantarna olika stora. Så tre och en halv vante har jag stickat för att får ihop ett par att kunna ge bort i julklapp!
För det blev till sist en julklapp. Ett år senare. Det går inte alltid snabbt här inte, när kreativiteten ska vara med.
Vanten till vänster visar insidan, handflatan och vanten till höger visar ovansidan av vantarna.
