Färdiga vimplar

Som ni kanske gissade (åtminstone mor min), så var det vimplar som var på gång!
En till lilla älsklingen, och en till mindre älsklingen. Ibland är det tur att man sparar på det mesta (däribland gamla gardiner, påslakan och skjortor).

Dessa vimplar består till stor del av min barndom, med bidrag både hemifrån mamma och från mormor. Mycket kärlek i dem nu.

Lilla älsklingen har fått sin i snedtaket i sitt rum. Mindre älsklingens ska få vara med på hennes dop, och längre fram på sitt rum. När hon får ett klart!

Och vet ni? Symaskinen har hittat på en ny grej den kan göra. Förutom att dra av tråden då, för det kunde den göra många gånger när bandet skulle sys fast. Den nya grejen den hittade på i samma omgång var att blinka med lampan. Ett tag i samma takt som nålen gick upp och ner. Sedan lite mer omväxlande tempo. Eventuellt kan den få flytta till samma museum som dockan Annabelle. För tanken att den är besatt har slagit mig.

The news on the shoes

Eller nyheterna om/på skorna. Beroende på hur man läser det.

Förutom att detta faktiskt inte är ett par skor. Ja, nu är det ju förstås det. Men på den tiden då det begav sig, då var detta ett par hemskt sköna och snygga stövlar. Dessa gick tyvärr sönder, men själva skorna var ju som snygga pumps. Slitna dock. Så jag skar helt enkelt bort skaftet från stöveln. Längs med en "skarv" som satt på stöveln, som delade sko från skaft. (Är det någon som hänger med på hur jag menar? Jag är faktiskt hjärnskadad (som ni märker) enligt en artikel jag läste idag!) Nåväl, hojta om ni önskar en bättre beskrivning. Sedan har dessa skor sprungit omkring i huset, mest med hjälp av lilla älsklingen. Lite med hjälp av mig. Länge har de fått vänta, på idéen som legat och grott länge. På riktigt år! Men nu så, nu har det rivits och limmats. Mest är det tv-delen, för det är så dåligt med text i dagens tidningar, och så mycket bilder, och jag ville ha text jag. Tjoff, sa det inte i och för sig, men tidningsskor blev det utav det hela i alla fall.

Så kan man göra minsann. Om man skulle ta och hitta ett par slitna finskor (och då menar jag inte kvinnor från Finland utan skor mer till kalas) åt lilla älsklingen och göra likadant fast med seriefigurer?

Mobila ugglor!

En gång uttryckte stora älsklingen (förmodligen med en frustrerad känsla) att "allt måste faktiskt inte vara ugglor!". I skrivande stund minns jag inte i vilket format jag letade efter uggla i den gången, men efter det har det blivit lite av en sport att allt ska vara i utförandet uggla. I den mån det går. Lite får han väl ändå tänka sig för? Förmodligen var jag gravid också och då är ju faktiskt ALLA kommentarer totalt oförlåtliga. Oavsett! (En parentes är att de flesta som känner mig vet att ugglor är uppskattat från min sida = lätt present. Mor min har hakat på mitt spår och retas med stora älsklingen - som fick bakformar i form av, just det, ugglor, på sin födelsedag!)

Till min stora glädje skiner minsta älsklingen upp som en sol vid åsynen av någon av alla ugglor jag prackar på det stackars barnet. Skötbordet är idel ugglor, babygymmet har två, en skallrande uggla finns, ja, jag skulle kunna go on and on som man säger. Vagnen var på tok för tom på ugglor och så kunde vi ju verkligen inte ha det! En liten ugglefamilj på en gren blev det som barnvagnsmobil. Hemskt tjusigt blev det!

Regnbågskritor!

Ett nytt försök. Med gott resultat! Denna gången smälte jag inte silikonform och allt, utan hade både lägre temperatur på ugnen och kortare tid inne. Plus att jag kom ihåg att jag stoppade in dem. Tydligen kan det vara avgörande, att komma ihåg att man gör saker. Tydligen. Jag förstår er häpnad, för jag är själv helt tagen på sängen med denna nya information.

Lilla älsklingen provade noggrant alla nya kritorna. Tror betyget blev godkänt, för hon frågade om vi skulle göra fler.

Fantastisk dag! Mys med bästa Joss och lilla E. Pannkakslunch. Promenad. Fika. Och egentid med minsta älsklingen, som sover i famnen medan jag kan kolla på lite egen serie!  Och massa pyssel på gång. Idéerna bara svämmar ur huvudet.

Ibland känns livet bra underbart!

Jag fyllde helt enkelt bara en silikonform men små kritstumpar. Ställde in formen i ugnen på 150 grader i cirka 10 minuter. Kom för allt i världen ihåg att du stoppar in dem i ugnen! 

Ett annat ställe att uggla på...

Nu är det väl ändå dags att tillägna ett inlägg åt lilla älsklingens ommålade stol. Ja, om sanningen ska fram så är det väl egentligen min stol. Från när jag var barn. Men lilla älsklingen har den nu, tillsammans med övriga möbler i samma set.

Om vi frångår ägar/brukarfrågan så kan det konstateras att jag kände att "nej, nu målar jag den vit!" Sedan kan det hända att jag hade sett en (i och för sig rosa) pall eller liten stol på pinterest, med en uggla på. Kan hända att jag blev lite inspirerad. Kan hända.

Stolen målades vit och jag googlade ugglor. Till min förvåning hittade jag ingen som jag kände var riktigt rätt. Tänkte nämligen haft en modell som jag kunde målat av så att säga. Äsch, tänkte jag till sist, snodde ett ritpapper av lilla älsklingen och skissade snabbt och lätt upp en uggla på en gren. Nöjd med pappersskiss tog jag stolen och skissade på den för att sedan måla.

Är jag nöjd? Ja. Är lilla älsklingen nöjd? Som svar på den frågan; är ugglans maghjärta rosa?

Jag säger att det är TUR att det finns en stol, en liten soffa och ett litet bord till. Kan hända att det är i behov av en ny skrud med...

Jag hade drunknat, om det varit papper...

...och inte elektroniska "dokument", blogginläggen. För nu ligger jag lite efter igen! Sådär som det kan bli när flera projekt avslutats ungefär samtidigt. Eller gamla projekt dokumenteras. Eller... ja, ni förstår!

Ni förstår kanske också att om ni hänger här nu framöver så kommer ni att bli belönade med fler inlägg! Härligt, eller hur?

Annat som är härligt är vädret. Vår! Och att jag igår kom över en tre meter stor björnbärsbuske, mot att jag grävde upp den. Sällan har väl lite kroppsarbete känts mer värt? Den hade tydligen gett en riklig skörd förra året, så jag håller tummarna dels för att den vill överleva här, och dels för kanske ett och annat bär redan i år.

Här nedan skymtar ett nystartat projekt! Någon som vågar sig på en gissning? Vad kan detta bli?

Hemlighets(s)makeri

Det firades ju som sagt en trettioårig födelsedag. Födelsedagsbarnet i fråga skulle egentligen ha jobbat ett tolvtimmarspass, alltså inget firande. Tydligen jobbar födelsedagsbarnet på ett företag som haft det ganska lugnt det senaste. Så lugnt att det blir nyheter av det. Nåväl. Eftersom de har det så lugnt, var det inga konstigheter att vara ledig. Så med kort varsel togs det ledigt. Och med kort varsel och i största hemlighet ordnades på sms ett litet kalas för familjen. Men tårta skulle det officiellt bli i alla fall. Så en prinsesstårta bakade jag. Officiellt lades denna samman på torsdagen för att den skulle "gotta till sig" till på fredagen. Inofficiellt bakades även en budapestbotten, som är ungefär det smidigaste man bara kan slänga ihop när botten är klar.

Födelsedagslunch intogs i sällskap av underbara vänner, med fantastisk mat i allt för små lokaler! En fika planerades in med andra vänner på eftermiddagen. Vännen fick involveras i hemlighetsmakeriet, då jag bad vederbörande att avböja om tårta skulle erbjudas. (Vederbörande var välkommen att intaga tårta en timme senare, då de hemliga gästerna skulle komma). Jag fick dock poängtera för födelsedagsbarnet att vi faktiskt skulle äta middag innan tårtan! Mutter blev det, men bulle gick väl också an att bjuda på.
Och. Så knackar det på dörren. Och jag hade lyckats att inte avslöja någonting! Det, två förlossningar samt ett sångnummer på lilla E's dop kan vara de största prestationerna i mitt liv! Kan vara!

Tårtorna fick bra betyg. Presenterna var nog till belåtelse och överraskning blev det!

Älgarna demonstrerar!

Älgarna har fått nog!

Javisst! Så är det minsann! Inga bilar i vår skog inte.

Det var varken en mus, en elefant eller ett tåg! Det var en älg och färgen är röd! Om någon undrar. Det där med färger är ju svårt, har det ju visat sig.

Älgen har nu flyttat hem till lilla E, trots det ljumma mottagande den fick. Älgen alltså. Lilla E är en tuff tjej, som tycker tatueringar är hemskt mycket mer intressanta än en skruttig, röd älg. Men vad hade jag väl räknat med? Flickebarnet hade ju bett om en BIL. Säkert en snygg gammal jänkare. En tvåfärgad Bel Air eller nåt? Ska se vad jag kan göra åt saken, E. Annars får du kanske nöja dig med babblare.

Tack finaste vänner för en fantastisk 30-årig dag för somliga. För somliga fyller 30 år idag. Och det är inte jag! Men någon jag älskar!

Varning! Experiment pågår!

Ja, så mycket varning vet jag inte om man behöver utfärda. Men det står ju "danger" på glaset. Så för att vara på den säkra sidan varnar vi för pågående "experiment". För det är så vi kallar det, lilla älsklingen och jag, och det är väl egentligen inte helt fel heller. För det är ju en sorts experiment.

Som vanligt - fotade jag inte hur yttepyttiga, närapå ickebefintliga bladen som satt på änden av palsternackan var. Men tänk er en helt ordinär, butiksköpt palsternacka. Som skalats och skurits ner i bitar och tillsats i någon god maträtt. Ändbiten, som vanligtvis hamnar i svart påse (biogas blir den i min stad), hamnade denna gång med den kapade änden i ett litet glas med vatten. Och jisses vad det växer!  Den står ju finfint i köksfönstret, bredvid kranen med, så den får vatten varje dag. Vilket behövs.

Detta har min kollega tillika vän provat på jobbet. Den gången funkade det sådär. Inte alls, skulle man nog kunna säga. Tror dock hon lyckats med gott resultat innan? Visst?!

Men sånt skoj kan man göra om man är lite arbetsskadad, har en lite lagom barngrupp på två barn, varav den ena mest sover sig igenom experiment. Eller är nöjd så länge hon får vara med. Det är härligt det! Hade jag bara haft lite fler kollegor hade jag kunnat ha det så här för jämnan.

Annat härligt är spontanpromenader med fina vänner i fint väder. Det har jag fått idag. Promenad. Vårväder och vårkläder. Och våra vänner! Det är fint det!

Från chalk paint till chalk board.

Eller. Egentligen är det tvärtom. Om man ska vara noga. För med griffelfärg målade jag först. Eller, egentligen är det ju helmatt färg. Väggfärg? Interiörfärg?  Minns inte. Måste kolla på burken. Vid tillfälle. Men min lokala färghandlare sa att så kunde man göra, när jag såg att de hade yttepytteburkar med griffelfärg i olika kulörer, köpa helmatt färg (ja, vilken sort det nu var, jag köpte svart sådan i alla fall), och bryta i vilken kulör som helst. Jag gillar min färghandel jag. Måste nog gå dit och diskutera lite färgfunderingar snart. För alltså, chalk paint, det borde väl de kunna ha någon billigare variant av? Visst?

Nååååväl! Först var det projekt griffeltavla, och ganska långt efter det inhandlade jag chalk paint. Så nu var den frågan utredd. Skönt att vi äntligen kunde lägga korten på bordet. Känner inte ni också så?

För att återgå till griffeltavlan... Vi har ett halvt gäng gamla fönster stående (ja, ena halvan skänkte stora älsklingen till ett växthusprojekt, så de är numera ett växthus), och vad kan väl vara bättre att göra av ett gammalt badrumsfönster om inte en griffeltavla? Tänkte jag. Dock var jag lite putt över att husbyggarna  (för det är minsann våra egna gamla fönster) inte haft den goda smaken att ha spröjsade fönster, för det hade ju såklart varit allra tjusigast. Gjorde dock ett försök att engagera stora älsklingen och hans verktyg i att fräsa lagoma och snygga spröjs, men till sist fick jag finna mig i att det faktiskt inte var spröjsade fönster.

Jag skrapade bort all lös gammal färg. Detta visade dig vara easy peasy, eftersom fönstren stått utomhus sedan vi bytte ut dem. En lagom masonitskiva kom vi över hos lokala bygghandeln och den målade jag några lager matt, svart färg på. Sedan fästes skivan i fönstret och jag blev så galet nöjd med min griffeltavla. Strunt samma att den inte ha spröjs, den har gammal, gammal grön färg och ser bara sådär sjukt sliten och gammal och rätt ut. Utan spröjs!

Och. Är musiken bra, så dansar man!

Önskeprojekt på gång

Jag tilldelade mig själv, i samråd med bästaste Joss,  ett önskeprojekt. Virkad leksak åt lilla E. Efter moget övervägande, påstods lilla E ha viskat i Joss öra att det var en virkad bil som önskades.

Muttrade lite för mig själv, och stora älsklingen. En bil! Jag har bannemig aldrig sett en snygg, virkad bil. Letade lite mönster och hittade väl något som var den minst fula bilen.

Efter samtal med Joss, kom vi fram till att lilla E nog önskade sig valfri virkad leksak istället. Så då var vi tillbaka på ruta, typ, två. (Ruta ett var initieradet av virkprojektet). Jag fick alltså välja själv vad som skulle virkas.

Och detta är alltså vad det blev/håller på att bliva! Någon som vågar sig på en gissning?

Släpp knopparna fria, det är vår!

Så var det då första mars. Mars! Tredje månaden av året, och hur fort har inte tiden gått? Mars ja. Officiellt den första vårmånaden. Här började den med iskalla vindar och snöfall. Burr!

Men också med besök av kära vänner! Dessa bjöds på semla och husesyn, för en del har hänt här sedan de var här senast. Träffar man lilla älsklingen på hemmaplan är dock alltid rumsvisning med på agendan och en förhoppning om att besökaren ska vilja stanna kvar på rummet för en stunds lek.

Efter att besökarna gett sig av hemåt stod jag och tittade ut genom köksfönstret. Och vad skådar då mitt norra öga?! Vår! Jo, men  så är det. Våren har anmält sin närvaro och checkat in i form av snödroppar (i snöfallet). Jag gick ut för att kontrollera på nära håll att det var som jag trodde, vilket det var. Jag kunde också konstatera att det som göms i snö - ni vet, som kommer fram i tö - inte alltid medför en angenäm överraskning. Jag får nog ta ett snack med våra katter om var det är lämpligt att uträtta sina behov. Vår gräsmatta ser ut att ha haft besök av vandaler, kattvandaler, som varit så smarta att gräva ner sitt bajs i snön. Ni kan ju gissa vad som kommit fram nu när det töat bort. Mhm!