En gång uttryckte stora älsklingen (förmodligen med en frustrerad känsla) att "allt måste faktiskt inte vara ugglor!". I skrivande stund minns jag inte i vilket format jag letade efter uggla i den gången, men efter det har det blivit lite av en sport att allt ska vara i utförandet uggla. I den mån det går. Lite får han väl ändå tänka sig för? Förmodligen var jag gravid också och då är ju faktiskt ALLA kommentarer totalt oförlåtliga. Oavsett! (En parentes är att de flesta som känner mig vet att ugglor är uppskattat från min sida = lätt present. Mor min har hakat på mitt spår och retas med stora älsklingen - som fick bakformar i form av, just det, ugglor, på sin födelsedag!)
Till min stora glädje skiner minsta älsklingen upp som en sol vid åsynen av någon av alla ugglor jag prackar på det stackars barnet. Skötbordet är idel ugglor, babygymmet har två, en skallrande uggla finns, ja, jag skulle kunna go on and on som man säger. Vagnen var på tok för tom på ugglor och så kunde vi ju verkligen inte ha det! En liten ugglefamilj på en gren blev det som barnvagnsmobil. Hemskt tjusigt blev det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar