Från chalk paint till chalk board.

Eller. Egentligen är det tvärtom. Om man ska vara noga. För med griffelfärg målade jag först. Eller, egentligen är det ju helmatt färg. Väggfärg? Interiörfärg?  Minns inte. Måste kolla på burken. Vid tillfälle. Men min lokala färghandlare sa att så kunde man göra, när jag såg att de hade yttepytteburkar med griffelfärg i olika kulörer, köpa helmatt färg (ja, vilken sort det nu var, jag köpte svart sådan i alla fall), och bryta i vilken kulör som helst. Jag gillar min färghandel jag. Måste nog gå dit och diskutera lite färgfunderingar snart. För alltså, chalk paint, det borde väl de kunna ha någon billigare variant av? Visst?

Nååååväl! Först var det projekt griffeltavla, och ganska långt efter det inhandlade jag chalk paint. Så nu var den frågan utredd. Skönt att vi äntligen kunde lägga korten på bordet. Känner inte ni också så?

För att återgå till griffeltavlan... Vi har ett halvt gäng gamla fönster stående (ja, ena halvan skänkte stora älsklingen till ett växthusprojekt, så de är numera ett växthus), och vad kan väl vara bättre att göra av ett gammalt badrumsfönster om inte en griffeltavla? Tänkte jag. Dock var jag lite putt över att husbyggarna  (för det är minsann våra egna gamla fönster) inte haft den goda smaken att ha spröjsade fönster, för det hade ju såklart varit allra tjusigast. Gjorde dock ett försök att engagera stora älsklingen och hans verktyg i att fräsa lagoma och snygga spröjs, men till sist fick jag finna mig i att det faktiskt inte var spröjsade fönster.

Jag skrapade bort all lös gammal färg. Detta visade dig vara easy peasy, eftersom fönstren stått utomhus sedan vi bytte ut dem. En lagom masonitskiva kom vi över hos lokala bygghandeln och den målade jag några lager matt, svart färg på. Sedan fästes skivan i fönstret och jag blev så galet nöjd med min griffeltavla. Strunt samma att den inte ha spröjs, den har gammal, gammal grön färg och ser bara sådär sjukt sliten och gammal och rätt ut. Utan spröjs!

Och. Är musiken bra, så dansar man!