När det nappar!

Bästaste Joss's och Han den därs dotter Lilla E önskade sig i julklapp nappsnören,  efter att jag berättat för Joss att jag köpt prylar att göra sådant av. Visserligen tappade jag ju bort clipsen, ungefär samtidigt som de landade i brevlådan (och har ännu inte återfunnits, trots att jag gav upp och åkte till tygaffären och köpte två enbart till projekt julklapp, och beställde nya).

Nåväl, om de någonsin kommer fram får jag väl sy hängslen med, eller installera clips i lovikkavantarna med (vilket i och för sig inte är en dålig idé).

Lilla E skulle i alla fall få ett virkat med namn på, och ett i brunbeige med vit spets. Sistnämnda blev jag väldigt nöjd med.

Vem knaprar på mitt hus?

Förhoppningsvis är det ingen som knaprar på mitt hus. Varken det vi bor i eller det vi bakat.

Det är måhända inte det snyggaste huset världen skådat, men det är nog det hus som minst liknar en ladugård av dem vi bakat. Nåväl. Vi fick ihop ett pepparkakshus i alla fall, och det är väl ändå inte fy skam.

Med den långa listan över saker som bör avklaras, helst innan jul, hoppas jag på en förträffligt god natts sömn! Utan avbrott för vakenhet (helt utan anledning, kan bara inte somna om verkar det som).

Önska mig lycka till och godnatt!

Krans kring granen?

I helgen har det pysslats en del. Suget att göra saker har verkligen varit på topp. Clipsen lyser, trots att jag vänt upp och ner på hela huset - på riktigt - med sin frånvaro. Har dock gett upp hoppet om dem och beställt nya. Köpte ett par lokalt med, så att jag kunde pyssla lite med det. Ni ska få se på resultatet längre fram.

Jag har också pysslat eget bodybutter. Ätbart är det med, och förhoppningsvis fungerar det finemang. Men det är nog inget för den som ogillar doften av kokos.

Det har hunnits med luciafiranden,  montering av pepparkakshus och bak av glöggkladdkaka.

Symaskinen har fått sig en omgång bråk (jag höll mig dock lugn som den lugnaste filbunke världen någonsin skådat, och besegrade den förbenta maskinen och kunde genomföra mitt syprojekt).

En hel del återstår på agendan. Det är mycket i görningen som man säger.

Vi har hunnit med besök hos vänner och ridtur på vännernas häst för lilla älsklingen.

Givetvis har jag även idag skapat en krans. Av granris. Till dörren. Jajemen!

Julstök

Julstöket är i full gång!

Jag HAR faktiskt putsat fönstren! Inklusive det som är placerat, på hög höjd i trappan. Stora älsklingen byggde en pall åt mig så att jag skulle kunna nå. Han tyckte tydligen inte att jag skulle stå och balansera på en pall som bara stod på tre ben i trappan.

Lussekatter har bakats. Glöggkaka har bakats, tyvärr smakade den... ingenting! I och för sig drack vi glögg till, så det KAN ju bero på att glöggen i sin rena form slog ut smaken av glöggkakan. Eventuellt. Pepparkakor har bakats. En miljon ungefär. Samt delar till ett pepparkakshus, med otroligt jämnt resultat faktiskt. De verkar ha fått behålla sin form bra, men jag ska väl inte ropa hej än, för vi har ju faktiskt inte monterat det än. Den obligatoriska brända plåten till morbror är givetvis också bakad. Han vill ha dem brända, och således måste jag låta en plåt stå kvar länge i ugnen. Annars kan det ju vara lätt hänt av sig själv, dock inte denna gång!

I väntan...

...på hemskt mycket just nu. Det må jag säga. Men först var det att få sätta igång med julandet. Huset har städats från topp till nästan tå. Man ska ju inte överdriva liksom, källaren är ju oinredd och behöver således inte städas på samma sätt som övriga huset. Dammat, dammsuget och golvet är skurat. Återstår gör fönsterputsning. Men julgardinerna är strukna och längtar efter att få hängas upp, så kanske blir jag peppad att putsa då? Det återstår att se!

Lilla älsklingen och jag har i alla fall satt igång med julbakandet idag. Lussekatter stod på agendan! Stora älsklingen frågade om vi inte skulle baka lussehundar med, så det har lilla älsklingen gjort. Lussekatter, lussevovvar, lussehästar, fågelbon och ugglebon bakade hon, enligt egen utsago.

Nu återstår att se vem som ska äta upp eländena,  eftersom ingen i denna familj är särskilt förtjusta i lussebullar...

Till vänster i bild kan skådas; lussekatter, lussevovvar, lussehästar, fågelbon och ugglebon, bakat av lilla älsklingen.
Till höger i bild kan skådas; traditionella lussekatter, bakade av undertecknad.

Why, oh, why?!

Varför? Varför har jag bestraffats med en tankspriddhet i klass med en galen uppfinnare eller ett oerhört förvirrat geni? Stora älsklingens vanligaste fras är "ska jag ringa till den?", då letar jag efter min mobil. Han påstår också att om inte mitt huvud suttit fast, hade jag tappat bort det med. Jag kan tyvärr inte förneka detta. Dock tycker jag att en eloge är på sin plats eftersom jag aldrig tappat bort lilla älsklingen. Än, bör väl tilläggas.

Anledningen till dagens fråga kring varför jag förärats med denna oerhörda förmåga att inte minnas vart jag placerar saker är att material och idéer kring nappsnöretillverkning införskaffats. Napphållare och clips, band, garn och så vidare. I kväll skulle det lekas tomteverkstad. Lilla E har nämligen önskat sig julklappar, minsann. Färg på napphållare väljs och så ska vi bara seeee... vart kan jag ha lagt clipsen? Öhh... På riktigt nu då, vart är de? Gone! Borta! Det finns inte ett spår av minne vart jag har lagt dem. Antingen har de följt med saker NER i källaren eller UPP till pysselrum. Men ingenstans står de att finna. Jag vill minnas att de nog ligger i grått plastemballage, men å andra sidan så brukar i princip alla paket till stora älsklingen komma i sådana, så det är inte direkt vad vi kan kalla ett tillförlitligt minne.

Stora älsklingen frågar också vart jag var när jag fick dem, jag gissar på i köket, men det kan lika väl ha varit i bilen. Jag minns att jag inte ägnade dem någon större uppmärksamhet, för typ 50 metallclips är ju lagom kul post, och jag höll nog på med något annat. Minns inte heller om de kom före eller efter pysselkvällen här, och således inte om de är panikbortstädade (och ligger typ i brödkorgen i skafferiet, eller grönsakslådan i kylen) eller om de bara är bortlagda på ett genomtänkt ställe.

Gissningsvis dyker de upp efter jul. När jag gett upp alla försök att hitta dem, och vänt upp och ner på huset tre gånger, gett upp och beställt nya. DÅ kommer de minsann ligga helt öppet, på det ställe jag kollat flest gånger och insinuera "Va, har du inte sett oss här, vi har legat här hela tiden!"

Suck!

Teenage Mutant Ninja Julkulor

Igår hade jag, igen, helt omotiverade besökssiffror här. Fick lite dåligt samvete över att inläggen inte direkt duggat tätt här.

Lite pysselartiklar minsann.

Så idag har lilla älsklingen och jag pysslat, julpysslat närmare bestämt! Turtles står högt i kurs här, och jag har fått tips av underbara vänner, via pinterest, om turtlesjulgranskulor. Lätt som en plätt. Det svåraste var att hitta gröna julgranskulor, men när det var gjort, tog vi bara sidenband i färgerna orange, röd, lila och blå och limmade fast på kulorna. Sedan limmade vi fast ögon på banden och sedan var det klart!

Som resulterade i detta!

Tjo-hoo!

Då har den anlänt, kommentaren som pikade mig tillbaka för mitt dåliga uppdaterande här. Jag pikade Jenny i en kommentar på hennes blogg för ett tag sedan, då hon inte uppdaterat på ett tag. När man går hemma har man ju hemskt mycket tid över att läsa andras bloggar, och då är det ju kul om de uppdaterar. Lite ironiskt då att jag själv inte gjort det på ett tag.

Nåväl. Ursäkter finns det gott om i alla fall. 

Men, nu är det i alla fall dags för ett inlägg till. En uppdatering. Tillökning till ugglefamiljen. Två nya tavlor (vilket resulterade i ett antal irritationsmoment då ny bild till "saker till salu-sidan" skulle ordnas).

Snart får jag nog ordna en vägg till dem att visa upp dem på. Undrar om jag kan få igenom att inreda ett "ugglerum" med enbart uggleprylar? Förmodligen inte.

Svartvit uggla mot text, och ett lite lagom vintrigt och juligt ugglepar!

Har jag förresten talat om att jag längtar till jul?

Hårfärgning och firande av kladdkaka

Vad ska man säga? Det har då inte duggat tätt med inlägg här det senaste. Sömnbrist har medfört brist på att pyssla, eller göra något över huvud taget. Idag har jag blivit tvångsaktiverad i alla fall.

Först har jag fått luncha och umgås med Jenny, hemskt trevligt! Efter att vi inhandlat matvaror tillsammans, åkte var och en hem till sitt.

Efter det hade en av bröderna mina lämnat ett beställningsjobb på klippning och hårfärgning hos storasyster. Eftersom längden på hans hår inte uppgår till många millimeter räckte en förpackning blekmedel både till honom och stora älsklingen (och mer därtill). Så min familj har nu ett djuriskt utseende. En leopard, och en giraff, fast en omvänd giraff, med ljusa fläckar istället för mörka.  Sånt kan man visst också pyssla.

Av en händelse fick jag reda på att det var kladdkakans dag idag, så på kvällskvisten slängde jag ihop en kladdkaka med, för två goda dagar i rad får man inte lov att missa. Det där med datum spelar visst ingen roll, så när jag la lilla älsklingen igår insåg jag att jag missat Gustav Adolfbakelsen. Attsing! Tur att jag upptäckte kladdkakan idag då, som fick piffas lite extra med minimarshmallows (fast de gjorde varken till eller från, faktiskt).

Och nej, pumpalyktan som samlar vatten är inte vattenfast. Men jag har snubblat över ytterligare ett sätt, som faktiskt utger sig för att vara det. Så när jag bara har lite ork och energi så får ju det provas med.

Fail... and attempt number two!

Misslyckande, och andra försöket!

För den färgade burken. Den blev ju hemskt fin, och lyste upp mysigt i höstmörkret. Men. Så började det regna, och vi renoverar tydligen (fortfarande) taket och har då inget tak över entrén som skyddar.  Detta i sin tur innebär att alla burkar man hänger ut, blir vattensamlare. Tydligen, har trälimmet svikit mig, genom att inte vara vattenfast när det torkar. All färg kanade ner till botten av burken. Inte så jag hade tänkt mig det.

Men, då provar vi att torka färgen i ugnen. När jag tänker efter, nu i skrivande stund, så tänker jag att det ju i och för sig knappast kan göra någon skillnad förutom att färgen torkar fortare. Denna gången använde jag skollim, men eftersom det också är vattenlösligt när det torkat lär väl resultatet bli detsamma. Järnspikar!

Däremot har jag en annan ljuslykta på gång. Det ska bli en Turtle, och i denna använder jag mig av ett riktigt pyssellim, som man kan använda att lacka med, så förhoppningarna där är stora!

I övrigt fungerade torkandet i ugnen toppen. 100 grader i 20 minuter, efter att överflödet runnit ur!

Fiasko!

Jag bestämmer mig för att sjukgymnasten  (som rekommenderade mig att försöka röra så mycket på mig som möjligt. "Ta promenaderna till och från förskolan" sa hon), menade att jag skulle köra med tens-apparaten och ta en promenad sedan.  Med gräsklipparen. Så tolkar jag det. Min sommaräng till gräsmatta darrade i rötterna minsann. Eller inte alls, för blött i gräset var det, och förmodligen hade en lite gjort att jag haft hö till ett antal hästar om jag slagit gräset istället.  Men jag intalar mig att sommarängen darrar i rötterna, och höjer upp gräsklipparen så högt det går, och tankar i den lilla skvätt bensin som finns hemma. Det blir nästan full tank. Starta gräsklipparen får stora älsklingen göra, för det sträckte oskönt i magen när jag försökte. Så är det bara att börja på sin promenad. Sommarängen småskrattar åt min hoppfullhet. Sa jag att det var blött i gräset? Det lägger ju sig liksom ner då, och så är det flera meter långt känns det som. Nåväl, en tussigt klippt gräsmatta, är bättre än en sommaräng, tänker jag och kämpar vidare. Sommarängen gör sitt bästa för att motarbeta. Gräsmattan ser nu snarare ut som en sommaräng som någon dåre kört på med en gräsklippare. Hur i hela friden tänkte den människan då?

När jag kommer så pass långt att jag kan börja planera för livet efter gräsklippningen, ja för så lång tid känns det som att det tar, och det bara är en liten, liten bit kvar att klippa, vad händer då?! Soppatorsk! Bensinstopp! Gräsklipparen stannar och bestämmer sig för att nu, nu får det vara nog, jag orkar inte mer, och stendör. Den går inte starta på den lilla bensin som finns kvar i tanken. Jahopp! Orättvisan i detta går inte att beskriva. Stora älsklingen blir mutad med pizzalunch och tankar då dunken på vägen. För jag ska bli klar!

Go'fika

Jajemen! Det har lilla älsklingen och jag ägnat oss åt att baka. I och för sig icke ätlig sådan, och förhoppningsvis hållbar! Tanken är att dessa godingar ska få bo i lekstugan, och dukas fram till fika där. Det kändes inte så lämpligt med virkad fika där...

Kakorna är bakade av något så deliciöst som trolldeg, eller saltdeg om man hellre vill kalla den det? Mig veterligen är det ingen skillnad? Dessa torkades sedan länge i ugnen, för att sedan målas med hobbylack. Någon gång under målningen slutade lilla älsklingens kakor att vara just kakor, och blev istället till rosa stenar, men förmodligen fanns det ett behov av rosa stenar! Mina kakor fortsatte att vara kakor, och blev det kanske lite mer. Stora älsklingen har gått och suktat efter pepparkakorna, som han tyckte såg extra smakliga ut.

För att ge dem extra hållbarhet (åtminstone hoppas jag på det), sprayades kakor och stenar med klarlack. Torkade och klara är de redo att handlas av lilla älsklingen, och förflyttas till lekstugan. Ser fram emot att bli bjuden på fika där snart!

Smarriga kakor att fika med i lekstugan!

Förövrigt så har jag haft hiskeliga besökssiffror här idag! Är det Jennys länkande tro?!

Får tacka sällskapet i djurparken tidigare idag, där mannen i sällskapet köpte en lott i souvenirbutiken, gav den till lilla älsklingen, som går och vinner första pris! En elefant i storlek lika-stor-som-en-treåring följde med oss hem!

Pysselparty och avslutat projekt!

Tack alla som kom och deltog på pysselpartyt! Hemskt mysigt att ni ville komma! Även om jag är en hemskt virrig värdinna under tiden och stressar runt som en bläckfisk och ska göra allt samtidigt innan. Till mitt försvar vill jag säga att i MIN tidsplan ingick inte att dra upp en bil som hamnade bredvid vägen när den skulle flyttas undan lite.

Men pumpalyktorna blev gjorda och har lyst under kvällen. Ska försöka dokumentera detta imorgon kväll, så ni får se hur de blev.

Grattis också till bästaste Joss på hennes dag, som hon fick fira på pysselkväll.

Jag har också avslutat ett projekt. Med gott resultat, men kommer nog få ta upp och repa upp ett par varv tror jag. Detta konstaterades när jag använde Jenny som modell innan. Men en sjal/tröja blev det minsann till slut. Kabelstickning har jag lyckats med också! Som om det inte är nog med, så har jag fått modifiera ett halsduksmönster och skapa ett eget, för detta projekt. Sånt kan jag tydligen!

Men senaste tröjan, en med Hej katten på, rev jag av från stickan och kastade när jag stickat klart hela motivet, eftersom det inte blev bra med konturfärgen. Då blev jag sur, kastade den och tänkte "gör om, gör rätt" så imorgon kanske jag börjar. Nu har jag ju inte massa annat som måste fixas med och inför! På en stund i alla fall. 

Så kan man ha den... 

...och så med (och bakvänt, med kryss på ryggen).
Jenny kände sig något obekväm som modell!

Gör en läskigt lysande lykta

Hej hej hallå bloggen!

Idag tänkte jag bjuda på en liten DIY (eller GDS), på hur du lätt kan göra en läskig lykta. Eller bara hur du färgar en glasburk (inte så snabbt kanske men) lätt.

Först och främst är det bra att ha en tom glasburk, Jag använde mig av en stor gurkburk som diskats ur och avskalats sin etikett. Det andra du behöver ha är lim (alla amerikanska bloggare använder sig av Mod Podge, vilket jag inte testat), själv körde jag med trälim, vilket troligen är och kommer förbli mitt bästaste lim. Någonsin, tror jag. Nu har jag i och för sig inte provat mitt specialinköpta pyssellim än, men varför laga något som inte är trasigt, som man kan säga. Ett lim som när det torkar blir genomskinligt är att rekommendera, skollim, trälim, Mod Pogde, ja, du väljer själv.

Nåväl. Tredje saken du behöver är vanlig, hederlig karamellfärg, i önskad kulör. Eftersom min lykta skulle bli en läskig, valde jag rött och gult, för att blanda en orange nyans. 

Häll i lite lagom mycket lim i din burk och droppa i karamellfärgen. Ta något lämpligt redskap att röra runt härligheten så att limmet blandar sig med färgen.

Dags att röra runt så att det blir en limfärgsblandning. 

När du rört runt så att du har en jämn färg på limblandningen är det dags att fördela ut detta i burken. Lämpligtvis görs detta genom att burken vänds upp och ner. Se dock till att vrida på burken så att färgen hamnar jämnt över hela insidan. Låt sedan överflödig limblandning rinna ut. Vänd sedan burken och låt den torka, i runda slängar ett dygn, beroende på hur varmt du har det inne. Jag vågar inte svära på att det fungerar att torka i ugn, då jag inte har provat. Men någon amerikansk bloggare sa sig få som små blåsor i färgen när hon provade att torka i ugnen. Men har man inte jättebråttom är det ju bara att pyssla vidare med annat och låta burken torka så fort eller långsamt den vill. Ju.

Suddigt resultat av den torkade burken. Den ser ju onekligen hemskt fantastisk ut, eller inte alls. Jag skyller på kulören, som inte är min favorit. 

När burken torkat klart, är det bara att sätta igång med dekorationen av den. Om det nu är så att du vill dekorera den. Eftersom jag skulle göra en läskig pumpalykta, som är mer bestående än en pumpa (även om jag såklart kommer skära ut en pumpalykta med, för det kan jag ju inte låta bli, även om det inte egentligen tillhör den svenska traditionen), så valde jag att måla på ett ansikte på min burk. Slutresultatet ser ni nedan, med ett ljus i, för att visa på hur det kan se ut med den tänd. 

En färdig läskig lykta, som ska hänga ute (och samla upp regn förmodligen, om vädret håller i sig) och lysa läskigt!

Så nu vet du hur jag har gjort, sätt fart och leta fram alla gamla glasburkar och gör några färgglada lyktor vettja!

Något värmande åt små händer!

Jag har stickat som en galning (både på ett pågående projekt och på dessa vantar). Förhoppningsvis kommer de att värma en stor person i litet format, en kall vinter. Förmodligen inte den som kommer, då den omskrivna personen förmodligen inte har så stort behov av vantar förrän nästa vinter.

Enligt min erfarenhet, som mor till en - idag - treåring, så är lovikkavantar oslagbara. Lilla älsklingen la beslag på ett par rosalila vantar som jag stickade i restgarner (efter ett par rosa till mig på jobbet, och ett par lila till Joss på jobbet). Tanken var inte att lilla älsklingen skulle ha de vantarna alls, eftersom jag redan hade stickat ett par röda i storlek 2-4 år. För jag tyckte inte att det kändes ett dugg vettigt att sticka vantar i storlek 1-2 år (vilket var storleken som restgarnsvantarna var stickade i). Men jag fick inse att det var det vettigaste någonsin i vantväg, och helt enkelt låta lilla älsklingen använda dem. För inte nog med att hon kunde ta på sig dem själv, de passade så bra att de faktiskt fick sitta på, något som annars kan vara ett problem med egensinniga små barn (de vill helst inte ha vantar alls!). Ull har ju dessutom den fiffiga funktionen att de värmer även om de blir blöta, och som jag läste på någon sida, när jag var på jakt efter samma mönster som jag stickat efter innan (givetvis en pdf på telefonen. Bara det att jag bytt telefon sedan senaste vantracet. Kanske dags att spara mönstret fysiskt?), så är lovikkavantar de oslagbara snöbollsvantarna. Det ni!

Men det stora tipset är nog ändå att inte köpa vantar att "växa i" för då finns risken att de inte blir använda förrän händerna fyller ut vantarna ordentligt. Detta misstag har många föräldrar på jobbet gjort, efter att ha frågat mig (i egenskap av professionell vantexpert säkerligen) vad för vantar deras barn bör ha, och jag har lovprisat lovikkavantar. De flesta har dessutom någon som kan sticka dem åt sig dessutom, annars är det bara att höra av sig till undertecknad, så ska det lösa sig det med!

Dessa vantar lär inte bli förväxlade med något annat barns köpta vantar på förskolan inte!

Ugglor uppåt väggarna

Jag har som ni kanske ser bråkat med bloggen idag. Jag kunde inte få länkarna till de olika sidorna att fungers. Så det gick inte att komma in på sidan med saker till salu. Drygt! Men jag fick ordning på det till slut. Skam dem som ger sig. 

Här är de senaste tillskotten i kollektion Ugglemani!  En vinteruggletavla, som kommer lite innan själva årstiden och en lite mer nedtonad uggletavla, i brunt och vitt.

Hemskt söta om jag får säga det själv, vilket jag får, eftersom det är min blogg. 

Pysslandet är i full gång, fortfarande. Jag har många pågående projekt, som jag avser visa upp här inom kort.

De senaste tillskotten till en ugglevägg!

Owl light up your day!

Här kommer några av alla uggleljus jag pysslat med den sista tiden. 

Önskas det köpas något ljus finns de i olika storlekar, och med olika motiv.

7x15 cm 45h brinntid 50:-

7x12 cm 43h brinntid 45:-

7x10 cm 32h brinntid 40:-

5x10 cm 15h brinntid 30:-

Alla brinntider är "cirkatider", som angetts av ljustillverkaren. 

Text på ena sidan av ljuset. (5x10 cm)

Andra sidan av ljuset med text (5x10 cm)

Söta ugglor på ett ljus med måtten 7x10 cm.

Mindre ugglor på ett ljus med måtten 7x10 cm.

Blå uggla på ett ljus med måtten 7x10 cm.

Roligt pyssel som ger fina resultat! Ja, ni kan kalla mig galen uggletant!

Ännu ett projekt avslutat!

Här är de. Målade och klara! Har ingen bild än på dem färdigplanterade. Det är mörkt ut. Men en av rosorna passade på att riva sönder mina händer när den skulle få flytta till ett större boende. Den trivdes förmodligen oerhört bra i sin trånga, lilla kruka.

Annars har jag fått en elchocksmaskin av sjukgymnasten, som även sa att hon kunde flytta in här och hjälpa mig med stödbältet när jag behövde. Det är servicetänkande minsann! Elchocksmaskinen kallade hon tensapparat, stora älsklingen kallade det taser. Men jag tror att det är elchocker det handlar om!

Om min träslöjdslärare kunde se mig nu...

...då hade han nog varit stolt. Hoppas jag. Tyckte inte alls om träslöjd när jag var liten. Förutom när man fick måla det man gjort, så de flesta träslöjdssaker jag gjorde kom hem väldigt färgglada. Gärna både betsade och målade.

Ja, det är klart att, jag hade ju kunnat anstränga mig ännu mer, och fått dem perfekta. Men jag är så nöjd med att jag fått ihop fyra krukor som bara ska målas och sedan planteras i. Det är nog för mig. Billigt blev det med. Det enda som behövde köpas var cellplast för att isolera dem mot kylan, och lite mer grundolja, som bara räckte till två, i övrigt är det spillmaterial från taket!

Broderi bryderi

Detta är ännu ett av mina evighetsprojekt. En kär väns mor jobbade på pyssligt ställe som skulle lägga ner och fick massa saker, varpå kära vännen gav mig lite broderier att brodera. Med orden "nu vill jag se att de blir klara!". Ungefär så. Javisst, svarade jag. Inga problem, inte på broderingsfronten. Broderade blev de. Men sedan monteringsbiten. Ska vi prata om den? Det skulle alltså bli någon form av förvaring med tre fickor. Så långt inga konstigheter. Strök på vliseline på baksidan av broderierna, och sydde fast nederdelarna av dem på ett bakstycke. Det var nog någon gång här konstigheterna började, för jag minns att symaskinen (för vanlighetens skull) bråkade, och jag ser att sömmarna som är gjorda är riktigt fula, som tur är syns de inte så tydligt. Sedan hade jag ju åtminstone påbörjat att nåla fast kantband. Men sedan är minnet suddigt varför den inte blev mer klar än så. Måste varit den olust att sy som min maskin för med sig. Men när jag nu skulle sy dregglisar och leggings så tog jag tillfället i akt att avsluta detta pågående projekt.

Lilla älsklingen provade förvaringsfickan (som jag trodde jag gjort), men det.visade sig vara en mantel, som man inte kunde springa utan. Där ser man så olika man kan se på saker och ting.

I övrigt har jag väldigt många pyssel på gång, så kika in med jämna mellanrum så ska jag visa er! Jag har ju dessutom pillat lite med inställningar och så på bloggen, och kommer förhoppningsvis kunna lägga upp lite sådant som jag gjort som man kan köpa. Om man vill.

And they lived happily ever after!

(En parentes innan själva inlägget: det är galet spännande att blogga från mobilen och då skriva på engelska. Särskilt med en "auto correct-funktion". Min mobil tyckte titeln borde varit "And The livet happening Evert ateroskleros" precis samma innebörd. Faktiskt!)

Förhoppningsvis så lever de lyckliga för alltid. Benvärmarna. Som faktiskt blev färdiga till slut. Det där med avslut, idéen känns bra,  men man ska inte jäkta (för det är det fulaste ord Skalman vet). I början på året var den första färdig och den andra påbörjades. Jag bloggade om det. I september avslutades den andra. Men då fästes faktiskt alla trådar också! Så de är verkligen helt klara. Till mitt försvar vill jag säga att jag hade ett långt uppehåll från både stickning och virkning, under tiden vi tittade på spännande serier (som jag följde mer uppmärksamt än jag vanligtvis gör). Men nu är det ordning på torpet igen, och flera projekt är igång! Som sig bör!

Så nog finns det bloggbart här hemma nu. 

För att sticka dig dina egna kan du kika på mönstret här.

Problem!

Ja, men så kan man ju säga. Jag tänker se på saken som att det är därför ingen hjälpt till med brädhögarna. Fast alla vet att jag varken borde eller kanske får. Men om ingen annan gör det, och stora älsklingen sitter på taket (han kan tyvärr omöjligen göra allt på en gång) så blir det ju jag som gör det ändå. Men det är ju mig det drabbar, och förhoppningsvis bara mig.

Men jag är väl the strong one!

Ny dag - nya byxor!

Idag har det känts som om jag bara yrat omkring, och gjort allt på en gång. Trots detta har jag faktiskt fått en hel del gjort.

Bland annat har jag äntligen fått prova på mina nya dubbelnålar till symaskinen, som jag läste så gott om på en blogg. Dessa nålar skulle åstadkomma en overlockliknande söm, två jämna sömmar på framsidan, och sicksack på baksidan, och väl lämpad för trikåtyg.  På sagda blogg hittade jag en DIY-beskrivning av hur man snabbt och lätt syr egna leggings.   Jag blev givetvis sugen på att testa, och efter första testkörningen idag måste jag säga att de får betyget med beröm godkänt. Testkörningen resulterade i noll svordomar och ett par byxor!

In the making! Har klippt ut två stycken och det är dags att börja nåla och sy!

Lilla älsklingens nyaste byxor! Jag har till och med lagt ner möda och energi på att se till att ränderna är ihopparade!

Jag är så nöjd med resultatet (även om jag tog i lite väl storleksmässigt, för de blev väldigt stora) att det lär bli flera byxor. Är du sugen på att sy egna, hittar du den beskrivning jag följde här!

Gör din egen superenkla dregglis

Om det är någon som är sugen på att göra en alldeles egen (eller flera) superenkla dregglisar, tänkte jag bjuda på en liten DIY (eller GDS - om man föredrar svenska).

Börja med att klippa ut en kvadrat i lagom storlek, av exempelvis en dags- eller kvällstidning. (Jag har använt vår lokala dagstidning BT, som har samma format som Aftonbladet/expressen). För att få till en kvadrat viker jag bara in hörnet, tills det möter "mittviket" på tidningen. Klipp därefter ut din kvadrat och du har nu ett mönster till din dregglis. 

Mönster på dregglisen, i form av en kvadrat. Serierna passar utmärkt!

Sedan är det dags att klippa skarpt, och med det menar jag givetvis i tyg! Jag lägger inte på någon extra sömsmån utan klipper ut en lika stor kvadrat som mönstret. Den viker jag sedan ihop på diagonalen, med rätsidan utåt. Sedan är det dags att triskas med åbäket (om man är jag, och har en fanatiskt egensinnig symaskin, har man inte det, är det bara att sicksacka ihop "kortsidorna"). Detta gör jag i alla tyg jag provat, och det har fungerat bra hittills. 

Efter att du klippt kvadraten i tyg, är det dags att sicksacka ihop kanterna. Och tänk för all del inte på mina galet ojämna sömmar. Har jag berättat om min symaskins egna vilja - eller ovilja? 

När detta är gjort bör du ha en triangel (likbent om vi ska använda oss av korrekta matematiska begrepp, vilket då innebär att två sidor är lika långa, och den tredje är lite längre i detta fallet). Nu är det dags för knäppningen. Jag använder mig av tryckknappar (som säkert har ett särskilt namn, mamma, om du vet så kan du väl kommentera, så kan jag skriva vad de heter?). Dessa har jag också en tång till som man kan använda för att trycka ihop dem. Det finns att köpa enkla kit med knappar och en enklare tång i sybehörs- eller tygaffärer.

Nu är det dags för knäppningen!

En del med piggar sätts på ena sidan och hanen eller honan av själva knäppningen sätts med "ryggen" upp i tången, och kläm åt så hårt du kan! Den första är bara att sätta fast, den andra bör man tänka hur man vill knäppa dregglisen och sedan fästa knäppningen.

Och ta iiiii!

Nu är det bara att knäppa och prova om knapparna sitter. Denna dregglis är sydd i gosigt tyg á la mjukisbyxor (kan det tänkas heta sweatshirttyg, eller collegetyg kanske?), och det blir ganska tjockt, så det gäller att klämma åt hårt om tången, så att "piggarna" låser fast ordentligt i hanen eller honan, annars delar "knappen" på sig när man öppnar knäppningen. När detta är gjort, är det fritt fram för den lilla person som ska få dregglisen att odla tänder och dregla på bäst de kan!

Där har du avslutat projektet dregglis!

Rumsskylt

Av fönsterfärg kan man göra en tjusig namnskylt till sin dörr! Om man bara har en någorlunda blank yta fäster motivet bra.

Här har en Bella fått en med Hallå Katten som motiv. Morrhåren råkade dock ryka i hanteringen, men det är ju en världslig sak! 

Rock the socks off

Rocka sockarna av... Ja, det kan tänkas att man vill göra det. Av någon annan då, om vederbörande är iförd dessa galet tjusiga raggisar, i den lite lagom skrikiga rosa nyans! Givetvis är det lilla älsklingen som ska vara varm och gosig om fötterna i dessa snyggingar. Garnet är ett syfestivalsfynd, och kommer från Svarta Fåret, och mönstret kom med på insidan av banderollen. Smidigt värre!

Screw that box

(Skruva den boxen, om man envisas med att inte förstå engelska).

Idag har det - till skillnad från gårdagen (den är historia, och kan nu glömmas) som var kass - varit en bra dag. På stora älsklingens initiativ begav vi oss till blomsteraffär. Hans initiativ så till vida att han föreslog det, förmodligen för att göra mig glad. (Alla som hört "är inte mamma glad, är ingen glad" kan tänka sig varför han föreslog detta). Det är minsann fördelaktigt att handla sådant som växter så här års. Till 30% av priset inhandlades rosor! Sedan slank det med lite andra växter också, förstås.

På eftermiddagen uppehöll jag mig ute. Har kapat en miljon spontade brädor (på ett ungefär), med 45 graders vinkel på snittet och allt. Känner mig som världens handy-woman! För i slutändan blev det en bjässe till kruka! Av restbitar från materialet som köptes till taket. Tre till ska det bli. Dessa ska sedan få en "krönlist", oljas, målas, isoleras invändigt och sedan inhysa mina rosor. Jajemen! Har förhoppningar om att det kommer bli fanatiskt bra!

Efterlysning

Efterlyser personer som är vid god vigör, sega och uthålliga för lite utomhusarbete hos oss. Vi har två högar, som inte ser så stora ut på bild, som de upplevs i verkligheten, som skulle behöva släpas bort från gräsmattan. Själv kan jag tydligen inte ens ta ett vanligt steg inomhus, så att släpa bråte är tydligen helt uteslutet numera. Oerhört frustrerande, för annars hade trädgården inte sett ut som om huset var obebott!

När sedan bråten ligger i sin hög på parkeringen istället, kan även en get eller flera behövas för att trimma gräsmattan,  som är galet vildvuxen nu. Annars efterlyser vi även någon som känner sig manad att köra några varv med gräsklipparen.

Så, kom igen nu, hör av er och var fruktansvärt arbetssugna! Kom igen, kom igen, kom igen!

För folk som dreglar

Idag har jag lyckats med konststycket att sy tre dregglisar, innan maskinen som någon glömde havererade och beslöt sig för att bygga råttbon av tråd istället för att sy snygga sömmar. Igen. Men tydligen hade jag ju lagt upp ett par jeans åt stora älsklingen sen senaste gången jag trodde jag hade använt den, så jag behövde inte starta min session med felsökning och mekande. Som tur var skulle jag åka strax efteråt, så jag hade inget annat val än att ställa undan härket och finna mig slagen av ett dött ting. Nu ska det bara bonkas fast tryckknappar på de klara, så kan de levereras till den dreglande lilla människan. Så nu återstår en ramsa bestående av idel vackra ord, en ängels tålamod och säkert en timmes mekande för en kvarts sytid innan den börjar bråka igen! Stora älsklingen föreslog att den borde lämnas in på service kanske. Jag tänker att en sådan där gammal, gammal variant som är en möbel typ, som trampas manuellt, en sådan borde jag ha.

Höstrusk

Höstmarknad i stan, och då kan man ju räkna ut vad för väder det är. Javisst, regn! Vi fick dock med oss det vi hade tänkt, och fikade med Jenny! Lilla älsklingen hade med sig egen väska till stan, med sin beställda drake nedpackad.

Efter att ha blivit väldigt förtjust i den senaste jag virkade, la hon in en beställning på en rosa drake.

Fotad av beställaren själv!

Gottigheter och paria

Så har en lördag nästan passerat. Ganska stillsam, men smärtsam.

Prickar har försökt analyseras över sms. Vad kan det vara? Den som lever kanske får se? Det har dock medfört att lilla älsklingen och jag behandlas som paria. Stora älsklingen satt på taket och sa att han hade en känsla av att han någon gång haft en familj. Taket tar all ledig tid i anspråk för honom, men nu är det snart, snart klart.

Jag spenderade eftermiddagen i köket. Lilla älsklingen beställde sina chokladbollar, så sådana gjorde vi. Sedan var jag sugen på kolakakor, så det bakade jag. Och kladdkaka. Mmm... Så det blev massa gott framför tv:n. Men är det lördag så är det!

Coffee candle

Kaffeljus, ja. Så kan man säga. Ännu en fiffig pinterestnspiration och något som jag kan klara av att göra. Kaffebönor i ett glas, i med ett vaniljljus och så påstås det att det ska dofta underbart när man eldar ljuset. Det återstår att se, för än så länge har jag inte tänt det.

Sjukskriven är jag, och vi blev hemskickade från bästaste Joss (vi som skulle hinna prata klart nu när hon är hemma med lilla E och jag sjukskriven) för lilla älsklingen har fått mystiska prickar. Nu återstår att se om de blir fler, eller försvinner.

Och stora älsklingen håller till på taket. 

Skallrande nytt åt en ny liten person

Jag har precis gjort färdigt en skallra, i form av en liten drake, eller dinosaurie, hur man nu vill välja att tolka den.

Lilla älsklingen tyckte att hon absolut behöver ha en, men en rosa. På hennes beställningslista står också en My Little Pony. På min önskelista står en ny kropp. Ännu en defekt rapporterades idag, förhoppningsvis av ringa betydelse, men det börjar bli lite tröttsamt.

Vill du virka en egen skallra tycker jag absolut att du ska göra det! Mönstret hittar du här!

Här ska det vara en fyndig rubrik...

...egentligen. Men jag kan för mitt liv inte komma på någon. Var hos läkaren i torsdags, undersökning, givetvis manlig läkare, ny medicin. Föreslagen behandling blev inte nödslakt, trots att jag var förberedd på det. Läkaren skrattade lite nervöst när jag sa att jag hade full förståelse för om det skulle bli utlåtandet. Tydligen var inte galghumor hans kopp av varm dryck, så att säga. Sköterskan poängterade dock att de har några andra alternativ att prova först, innan det blir tal om nödslakt.  Var på grund av detta och övrig smärta hemma i fredags, och blev bossad av lilla älsklingen som ordinerade skogspromenad med svampplockning. Jag följde med som sällskap och spanare, hon tog med sig en hink och fick stå för plockandet då ryggen ogärna är med på sådana aktiviteter (och för att jag försöker låta bli det om jag kan, vilket är omöjligt på jobbet med rådande arbetssituation. Arbetssituation som också medförde att hemmavistelsen spenderades med dåligt samvete gentemot kollegorna. Ge oss förutsättningar för att kumma göra vårat jobb!)

Jenny var i alla fall förstående, sa hon, när hon trängde sig på på lördagen, och initierade en roadtrip till Ullared.  Massa mysigt, och bra gjort av henne att tränga sig på. (Hennes ordval, inte mitt, även om jag svarade att det är så man får göra om man vill umgås med mig).

Idag har ena halvan av taket blivit klar, och det har varit rena rusningtrafiken av folk här. Joss med familj var här, mannen där hade erbjudit sig att hjälpa stora älsklingen med taket. Joss och jag avhandlade och löste världsproblem,  men hann som sig bör, inte prata klart.

Av outgrundlig anledning har dagen idag varit en dag då min blogg varit extra välbesökt, därav detta miserabla inlägg som handlar typ noll om pyssel.  Fast jag virkar faktiskt en drakskallra till en ny liten människa, så jag pysslar, även om jag inte rapporterar om det. Och så bakade jag förstås kladdkaka. Icke att förglömma.