Idag har jag lyckats med konststycket att sy tre dregglisar, innan maskinen som någon glömde havererade och beslöt sig för att bygga råttbon av tråd istället för att sy snygga sömmar. Igen. Men tydligen hade jag ju lagt upp ett par jeans åt stora älsklingen sen senaste gången jag trodde jag hade använt den, så jag behövde inte starta min session med felsökning och mekande. Som tur var skulle jag åka strax efteråt, så jag hade inget annat val än att ställa undan härket och finna mig slagen av ett dött ting. Nu ska det bara bonkas fast tryckknappar på de klara, så kan de levereras till den dreglande lilla människan. Så nu återstår en ramsa bestående av idel vackra ord, en ängels tålamod och säkert en timmes mekande för en kvarts sytid innan den börjar bråka igen! Stora älsklingen föreslog att den borde lämnas in på service kanske. Jag tänker att en sådan där gammal, gammal variant som är en möbel typ, som trampas manuellt, en sådan borde jag ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar