10000

10000! Tiotusen! Så många besök har det varit på min blogg! Och det är ju helt galet! Och kul. Mest kul! Att ni har klickat er in så många gånger.

Häromdagen fick jag mail från pinterest med ämnet "Woo-hoo you've got one click to your website from pinterest the last 30 days". De föreslog att jag skulle ändra till "business account" för att få mer statistik.

Snart fyller en viss älskling 30 år. Vad kan tänkas vara en lämplig present då då? Hjälp önskas!

Slagbord under förvandling

Ja, jag har ju skrivit om mitt slagbord som fått sig en omgång färg. Eller ja, slagord hade jag tydligen skrivit påpekade Jenny. Härligt när man får så bra hjälp att författa sina inlägg. När ett program vet bättre vilka ord jag menar bättre än jag själv! Men, det var alltså slagbordet jag menade.

Efter färg och vax fortsatte pysslandet och pyntandet. Jag hade en idé om att, med stencil måla schabloner med franska ord. Två olika schabloner skulle det vara. Sökte lite efter att köpa det, vilket visade sig vara rena fantasipriserna för en föräldraledig mamma som sparar på dagar. Jag hade ju fått starta företag och måla schabloner på löpande band för att det skulle ha varit värt det. Så nej, där fick jag tänka om.

Skriva ut en färdig bild, laminera och skära ut då? Nej, det gick inte heller, för jag ville ha i A3-format och så stort kunde jag inte laminera hemma.
Toner transfer då? Den idén kändes inte ogenomförbar. En fundering var väl huruvida färgen skulle sitta kvar eller inte. Hittills kan jag säga som såhär: det hade inte varit dumt att klippa ut motivet, och klippa bort överflödigt papper innan jag limmade fast det på bordet. Så det kan ni ju tänka på när ni ska göra detta! I övrigt sitter färgen än så länge där den ska och en del gnuggande återstår. Just nu är vi mitt i processen så att säga! Men än så länge är jag nöjd!

Gottegrisen ser vad gottegrisen vill se

I köket, på köksbänken står en glasskål. Vid en snabb anblick ser den ut att vara full av godis. Flera gånger har jag gått förbi den (och stora älsklingen med) och känt för att ta en godis. Som tur är har vi inte gjort det, nöjda hade vi knappast blivit i så fall. Det är nämligen inte godis, utan kritstumpar som jag sorterat ut från lilla älsklingens kritlåda.

Tanken är att det ska bli (lyckade) regnbågskritor. Sist jag provade glömde jag av vad jag gjorde, och smälte form och allt. Mindre lyckat eller?

Sagan om det blå skåpet.

Det var en gång en mamma och en pappa, som hade en liten dotter. Pappan byggde en skåp till dottern. Detta skåp var från början vitt. För att senare målas blått av mamman. I alla år fick det blåa skåpet hänga med, men en dag var det inte längre önskvärt och fick flytta ner till mammans källarförråd. År senare behövde dottern ett skåp, och det blåa skåpet fick flytta hem till dottern.

Efter ytterligare några år fick dottern i sin tur en dotter, och flyttade sedan till hus. Det blåa skåpet flyttade med och agerade nu skåp åt lilla dotterns leksaker, och senare böcker. Till sist flyttade det ner till matrummet där det förvarade ritmaterial, pussel och leksaker.

En dag fick dottern en idé om att skåpet skulle förnyas och målas om. En idé som stöddes av lilla dotterns pappa. Dottern hade fått tag på färg som inte krävde något förarbete. Så färg målades på. Skåpet fick sin forna vita färg, men svarta luckor med griffeltavlefärg. På de nya griffelluckorna skrev och ritade dottern vilka av lilla dotterns saker som fanns i skåpet. Luckorna pyntades även men nya, tjusiga knoppar. Och så fick det blåa skåpet hänga med ytterligare ett tag.

Snipp snapp snut, så var sagan slut! 

Ja, skåpet har nog i princip alltid funnits i mitt liv. Jag kan dock inte minnas alls vart det stod i huset när jag var liten. Inte den blekaste aning, och inte en antydan till minne av skåpets placering. Men logiken säger att det stod på mitt rum, som senare var lillebror nummer två's rum, och att han då hade skåpet. Logiken säger det. Men jag kan inte se det framför mig.

Och mamma, om det nu inte skulle stämma, som det står i sagan, så hänvisar jag till den artistiska friheten. Sådeså!

En husmors dag...

...kan innehålla många moment. Idag känns det som om jag har hunnit med mycket, och varit hemskt husmoderlig.

Jag har bakat bröd, morotsfrallor blev det. Till lunch provade jag ett recept ur sockerfria boken, kokospannkakor, gjorda på kokosmjölk med lite kardemumma i. Dessa visade sig vara en god variant på pannkakor, om man vill variera pannkakorna lite. Till middag, slog jag på stort, och vågade mig på att göra kroppkakor, vilket jag inte gjort innan. För att vara ett första försök blev det okej. De kokade en aning för häftigt, så några kokade sönder. Men helt klart ätbart blev det.

Stora älsklingen fick det ärofyllda uppdraget att göra ett massivt underhåll av maskinen-som-gud-glömde. Nu ska den bara provköras också, så får vi se om det hjälpte!

I sanning ett bra citat

De flesta som känner mig vet att jag är en riktig hamster. Jag har hemskt svårt att skiljas från saker (och människor med för all del), och tycker alltid att allt kan vara bra att ha. Dessutom har jag upplevt flera gånger att, när man äntligen gjort sig av med något, då behöver man det. Lika bra att spara på allt alltså! (Då behöver minsann aldrig det sparade, men det är dumt att chansa). Logiken är på topp, visst?

Men. Ibland händer det faktiskt att jag använder sånt som jag sparat! (Inte lite nöjd blir jag då, när jag kan säga till stora älsklingen att 1. Vilken tur att jag sparade detta! och 2. Se, det kommer visst till användning någon gång!).

När vi renoverade vårat kök (läs byggde), sparade jag i princip alla frigolitplattor från alla paket med skåp. Bra gjort! För inte bara en gång har de blivit tavlor! Denna gången blev det en tavla som hänger på hallväggen, i trappan upp till övervåningen, där jag tänkte ha lilla och så småningom minsta älsklingarnas konstverk. Som det har varit får de plockas ner för julkalender och julkort, och slåss om utrymmet. Nu får de en hel vägg! Vad passar då bättre än ett citat av Pablo Picasso, som säger att alla barn är konstnärer (artister över lag)?

Jag målade helt enkelt frigolitskivan svart med akrylfärg, skrev citatet med hobbylack (versalerna) och silverpenna, och så gjorde barnen finliret med snygga handavtryck. Minsta älsklingen, som uppenbarligen blivit avsläppt av något rymdskepp från Star Trek, körde på sin hälsning.

Så från oss till er; live long and prosper!

Fet, fetare, fetasttisdag

Då var det dags för en dag med bakverk igen. Fettisdagen. Och det är väl något av en tradition att bröderna mina, mor min och hennes sambo kommer och fikar med semla då.

Efter att ha levt med en fruktansvärd huvudvärk, och allmän vissenhet i helgen, piggnade jag till idag (som väl var) och bakade semlebullar på förmiddagen. Så idag bjöds det på pinfärska semlor minsann! Praktiserade även lite "städning" à la förra inlägget. Saker flyttades till mer korrekta placeringar (håller ju på att måla om en hylla som lilla älsklingen har leksaker i, samt slagordet,  så alla de tillhörigheterna är lite utspridda med).

Semlebullarna blev i alla fall fantastiskt bra. Släta och fina, saftiga och precis lagom. Bäst hittills tror jag.  

Till min mamma...

...som lärt mig allt om att städa snabbt! Tillsammans utgör vi ett fenomenalt snabbt team, som på minimalt med tid kan få ett bombnedslag att likna ett välstädat hem. Så som när en hemlighetsfull bror talar om att en okänd flickvän ska komma på besök, och hemmet med en mamma, tre barn, en katt och massa saker, inte direkt ser ut som att man önskar spontanbesök.

Detta hände för några år sedan, och jag tror aldrig mamma och jag städat snabbt och effektivt någonsin! När jag då snubblade över citatet på Pinterest, tänkte jag givetvis på min mamma, och just den situationen. För det var precis vad det handlade om den gången!

Roses for my valentine!

Ja, idag är det tydligen Alla hjärtans dag. Hur mycket till överdrift har det gått när elektronikkedjorna annonserar om att man ska köpa dator/tv/vilken-elektronisk-pryl-som-helst-bara-du-köper-den-här i Alla hjärtans dagspresent? Då känner jag lite för bojkott!

Men såklart gör jag inget så drastiskt. Däremot bakar jag hallonmarängrosor ihopsatta med chokladganache emellan. Inte det lättaste med en mindre älskling som helst ville bli buren hela dagen under gårdagen. Stora älsklingen jobbade. Det var för överraskningens skull bra, då det var han som skulle få dem. Och hans kollegor, då han givetvis jobbar idag med. Men förhoppningsvis uppskattar de lite god fika en lördag!

Hänger du med?

Har länge lurat på en lösning för att förvara smycken, och framförallt örhängen. Att ha dem liggande löst i ett skrin ger inte direkt bra överblick, och inte hittar jag dem heller då, och min tyginklädda anslagstavla fungerade lite sisådär med.

Nu provar jag en annan lösning. Har virkat in en sådan där redskapsstång som man vanligen har i till exempel köket.  Sedan har jag hakat i örhängena i maskorna. Och halsbanden kan man hänga där med.

Sedan har jag påbörjat ett jätteprojekt. Nu är det tydligen min tur att falla för allt fantastiskt som skrivs om Annie Sloans färg. Var tidigare idag och inhandlade ett gäng burkar, både färg och vax, samt en vaxborste. Billigt var det inte! Projektet påbörjades och jag inser att jag givetvis inte tänkt på hur många sidor mitt galet stora vitrinskåp med lådor och grejer har. Tur är väl det, för då hade jag förmodligen aldrig gett mig på det. Men nu är det bara att blunda för hur mycket jobb det är och köra på! Ska bli spännande att se resultatet. Än så länge ser det väldigt shabby chict ut.