Här åker man iväg på trädgårdsfest, och får reda på att man befinner sig på ett bröllop! Fantastiskt roligt att vi fick vara en del av firandet och att de ville dela sin stora dag med oss! Helt oväntat, men så otroligt trevligt. Mycket och god mat, trevlig stämning och tur med vädret.
Kanske något att inspireras av?
Här åker man iväg på trädgårdsfest, och får reda på att man befinner sig på ett bröllop! Fantastiskt roligt att vi fick vara en del av firandet och att de ville dela sin stora dag med oss! Helt oväntat, men så otroligt trevligt. Mycket och god mat, trevlig stämning och tur med vädret.
Kanske något att inspireras av?
Japp, det är jag i. Och då menar jag givetvis att jag väntar på att färg ska torka. För nu har jag grundmålat det där som ska bli en säng, eller en bil, eller möjligen en häst. Beronde på vem man frågar. Och frågar man lilla älsklingen vem som ska sova där, så är det hennes farbror.
Nu sitter jag här i soffan, med torkad färg lite varstans (håret bland annat, då jag målade taket invändigt, och glömde bort att det var taket jag skulle måla och med takfärgen, varpå målarmössan låg kvar i källaren och jag sitter med en enorm blaffa vit färg i huvudet) och väntar på att färgen ska torka så att vi kan spackla. Och sedan måla första väntan av två av färgen med bara 14 timmars torktid.
Sa jag förresten att jag har huvudvärk och att om man är två år så kan bestämma helt själv över huruvida man ska sova eller ej, och när?
Projekt "lilla-älsklingens-rum" fortskrider. Innan framsidan satt på plats, tyckte lilla älsklingen att det var en bil. Nu är det en häst. Tanken är att det ska bli en säng. Med förvaring på båda sidorna, över, under och en inbygd nattuksbordshylla i. Imorgon hoppas vi på att kunna grundmåla och spackla. Så förhoppningsvis kan lilla älsklingen flytta in innan hon flyttar hemifrån i alla fall (hur kul är det att sova i spjälsäng som tonåring, liksom).
Man kan ju säga som så att det var tur att kräftor hade inhandlats tidigare. Den enda kräftan som kom upp, fick hoppa i sjön igen. Men gladast var nog räven, som man säger.
De flesta verkar ha återgått till sina arbeten, och regnet verkar se det som sin uppgift att se till att man intr längtar ut i sommarsolen. Shäkv är jag föräldraledig månaden ut, för att sedan börja på nytt jobb, och stora älsklingen har två veckor semester kvar - så för vår del får regnet gärna upphöra och ersättas av solsken! När som helst.
Nåväl. När regnet tar sig lite rast och solen får jobba lite, passar vi såklart på att grilla. För att vi lättare ska kunna hitta grillbesticken har jag snabbt och lätt pysslat ihop förvaring för dem. Åh, vad jag gillar konservburkar. De finns lite var stans här hemma, till lite allt möjligt.
Äntligen, äntligen! Äntligen! Dagen som vi väntat så på, och tvivlat på om den faktiskt skulle komma, kom äntligen till slut. Färgen i taket täckte till slut tillräckligt och jag kunde tapetsera. Lilla älsklingens rum har nu ugglor på väggarna. Det går framåt, med myrsteg, men framåt likväl!
Jag måste säga att jag är hemskt nöjd med kvällens insats!
Idag har det varit en sådan där dag, då man kanske helst inte skulle gått upp ur sängen alls. Men eftersom jag nu gjorde det, så har dagen varot av den sort då man helst velat krypa ner i soffan med en filt, en kopp te och en bok, gärna framför en brasa, alternativt soffa, filt, film och godisskål. Dock bjöd dagen på noll av dessa alternativ. Den bjöd på regn, massor av regn. Jag tog tillfället i akt och passade på att vara arg. Jättearg. För såklart visade det sig efter andra strykningen i taket att det, givetvis, behövs en tredje (minst) strykning. När de i färgaffären sa att förhoppningsvis räcker det med en strykning. Jo tjena.
Men sedan kom bästaste Joss med man och glass och vi bjöd på krusbärspaj och kladdkaka. Och kaffe till de vuxnaste i sällskapet. Däribland räknas inte jag. Solsken tog de med sig också, så när de åkte vidare, kunde jag gå ut och plocka hallon precis på tomten. Tänk en sådan tur att det kan klarna framåt kvällen.
Vad mig anbelangar borde det vara förbjudet, på gränsen till dödsstraff, för tillverkare av färg med torktid på över en timme! Väggfärgen hade torktid, för att vara övermålningsbar,på två timmar, men kändes torr tidigare. Färgen till panelen i taket hade en torktid, för att vara övermålningsbar, på löjliga sexton (16) timmar!
Så under tiden färgen torkar fick det pysslas med annat. Frustration! Jag. Vill. Ju. Tapetsera! Nu!
...försökte jag säga till stora älsklingen. Men icke, sa Nicke, svarade han. Spackel var minsann nödvändigt! Och så är det ju faktiskt. Tyvärr ingår ju långa torktider med. Men nu är det spacklat, torkat och slipat. Arbetet skrider så sakteliga framåt.
Just nu gör vi rum för lilla älsklingen. Ett eget rum. Och idag har det varit dags för mig att göra entré på allvar. Osb och gips på väggarna och panel i taket är på plats och jag har beväpnat mig med spackelspadar och spackel. Skruvhålen försvann i ett nafs och skarvarna är påbörjade. Och det där med att spackla skarvar är minsann en hel vetenskap, med pappersremsor och steg som ska följas. Men snart så ska väl rummet vara klart så långt så att vi kan börja platsbygga sängen.
Tog en välförtjänt paus för att grilla tex mexhamburgare, med guacamole till! Och extra gott blir det när man kan gå ut i trädgården och plocka sin egenodlade sallad.
Idag fick vi träffa vännerna och nytillskottet i familjen, sex dagar gammal. Tänk att man kan glömma hur små bebisar är när de föds, att lilla älsklingen faktiskt varit just så liten. Givetvis ska man välkomnas ut i världen utanför magen med presenter! Dessa har väntat på att få visas upp, de gjordes i god tid innan det lilla livet tittade ut, men man vet ju aldrig vem som läser. Själv anser jag att presenter ska vara en överraskning. I alla fall innehållet.
Nåväl. Vad passar då bättre att ge en liten bebis, en dag i augusti med temperatur på 30 grader, plus? Ett par hemstickade lovikkavantar kändes ju helt klockrena denna dag, visst? Givetvis måste man få något att leka med också (lite mer snart än vantarna ska användas), och då blev det en virkad skallra i form av en kanin. Den hade kunnat vara lite mindre, den såg hemskt stor ut för lilla livet. Hoppas att allt ska passa så småningom i alla fall, det är ju ändå så med barn att de växer!
