Så mycket kalasande december bjudit på. Lucia, advent, födelsedagar i massor, jul och nyår. Fullt upp med andra ord.
Firade mamma som fyller år idag. Hon hade önskat sig lovikkavantar i ljusgrått och rosa, så det stickade jag till henne. Och nytt bodybutter med kokosolja och kakaosmör ordnade jag också.
Sedan blir det att fira ut det gamla året och in det nya, med vänner och mat.
Gott slut, gott nytt!
Javisst. Så är det. Här städas det, göra julgodis imoch slås in paket för fulla muggar.
Igår hann jag i alla fall med att "plantera" en hyacint. Allt som behövdes var ett tomt glas från ett doftljus, mossa (då är det bra med mossiga sektioner i gräsmattan. Bara att rycka upp lagom mycket), lite pynt och så en hyacint såklart. Sedan är det bara att klä in hyacintlöken i mossan och knö ner det hela i glaset och pynta det hela.
Nu laddar vi såklart för storvinst på uppesittarkvällen.
Ja. Vad ska man säga. Stekt ägg. Lilla älsklingens kalenderpaket idag innehöll ännu ett tillägg till lilla köket. Nu går det finemang att beställa ett stekt ägg av de små älsklingarna. Givetvis virkat av undertecknad.
Julstök har dagen ägnats åt. Gubbröra, lingonsill, knäck och målande av en liten dockstol som ska bli en julklapp. Ännu återstår lite stök. Tur att vi har morgondagen på oss - barnens längsta dag på året, och de vuxnas kortaste.
Så här är det ALLTID. Med i princip allt. Jag är ute i inte alls god tid.
Igår fick sig dörren en ny krans. Eftersom den skapades i tid av press, blev resultatet därefter med. Något hafsigt. Jag gjorde väl stommen något stor med, så nu är den snarare oval än rund. Men vem har sagt att kransar alltid måste vara runda. I år kör vi på en oval en.
Annars tror jag att jag ligger hyfsat i fas ändå. Ska koka lite knäck och kanske en till sats kola, fast med annan smak än den jag kokade igår, som var pepparmint (Pepparrot föreslog telefonen så hjälpsamt, jag vet inte vad jag tror om den smaksättningen på kola, men den kan ju bli succé), om nu mindre älsklingen kan tänka sig att somna...
Lilla älsklingen har tjatat och tjatat om att få baka lussekatter. Äntligen köpte vi hem saffran (som ju alltid glöms eftersom de har det i kassan, och när man väl kommer dit är man ju klar, så man betalar och går. Utan saffran. Varje gång. Så stora älsklingen var tvungen att åka bara för att köpa saffran)(OCH lussekatter utan saffran blir ju bara torra vetebullar). Tyvärr är det ju inte direkt någon här hemma som är så förtjust i lussekatter, mer än att baka dem, för det är kul, men när det vankades kalas för ettåring så kunde vi ju alltid bjuda på dem på kalaset.
Lillebror hade dessutom lagt upp en bild på urtjusiga lussekatter, som såg ut som katter. Klart vi måste baka sådana. Ser ni den? Katten! Här är de ogräddade, men snyggt penslade av lilla älsklingen.
Så idag har vi haft kalas och ätit katter.
Och om man inte var trött nog efter kalasandet så kan man alltid gå ner i källaren och bygga en dockstol.
Snart har de ett helt hushåll i sitt lilla kök i hallen på övervåningen.
Men vart är vintervädret? Regn och plusgrader. Julstämningen är inte på topp, vädermässigt i alla fall. Här spelas det julmusik, lagas julmat och tillverkas julgodis. Sedan ser vi på julfilm. Och tillverkar julklappar. Några i alla fall.
Detta var dock inga julklappar, utan födelsedagspresenter åt de barn som närapå blev julklappar.
De verkade uppskattas (i alla fall av mödrarna). Barn uppskattar väl sällan just vantar i den åldern, varken att få eller ha på? Men de är varma och goa, och fina. Så tycker jag. (Tänk så många olika färgkombinationer jag gjort dem i nu ändå!)
Idag har vi firat mindre älsklingen och en av hennes kompisar i föräldragruppen. Jag är tacksam över att ha en grupp med helt fantastiska mammor, som bjuder på kravlös samvaro med härliga skratt och öppna diskussioner om allt mellan himmel och jord. Är det någon av er som läser här, så ska ni veta att ni är underbara.
Är det kalas, så ska det såklart vara tårta, och jag ville såklart kunna bjussa de små med gott samvete. Såklart blev det en sockerfri tårta, som verkade gå hem.
Smarrigt blev det, trevligt var det. Mindre älsklingen tackar och bockar för fina presenter. Trötta och nöjda!
Lucia. Tredje advent. En vecka kvar tills vi har en ettåring med tillhörande kalas.
I väntan på alla firanden pysslade lilla älsklingen och jag ihop lite flaggor och vimplar. Superlätt och snabbt gjorda.
Detta behövdes:
*en fyraåring
*tandpetare
*washitejp eller liknande (mönstrad tejp)
*en sax
Eventuellt klarar man sig utan fyraåringen. Men troligtvis inte. Vik tejpen dubbel runt tandpetarna, och klipp. Klart!
Nu vankas snart luciafirande hos far- och morföräldrar. Bara stora älsklingen och hans kollega blir klara med att ta hand om träden som Gorm och Helga tydligen bara fällde (snacka om halvdana jobb!).
Förvirrad, som denna småbarnsmamma är (nejsch, trött är jag väl inte? Inte heller har jag tankarna på så många olika saker. Såklart inte!), så kan jag inte minnas om jag bloggat om korven med brödet innan. Jag skulle ju kunna gå in och titta i arkivet och sådär, men då hade ni ju kanske gått miste om denna oerhörda och djupa text. Det vill vi ju inte. Så vi kan säga att det var av omtanke om er! Det låter väl fint? Och har ni nu läst om denna korv innan, så kan ni ju fundera på annat en stund.
Småälsklingarna har ett kök. Det skulle jag ju för all del kunna fota upp och visa. Jag tror att de tycker om köket. De spenderar mycket tid lekandes där. Därför är det extra roligt att tillverka saker dit. Det är också smidigt att ha lite sådana saker i julkalendern med presenter. Så häromdagen var det en korv med bröd i paketet. Mums tyckte barnen.
Idag har vi julpysslat ihop med Joss och lilla E. Inte minsta älsklingen förstås, hon låg ju och sov när pysslandet utspelade sig, så hon får pyssla i efterhand. Där behövs lite mer assistans än vad lilla älsklingen behöver, så då måste jag ha allt framplockat från början. Vilket inte var fallet idag, när vi sent omsider kom på att vi ju inte pysslat än och saker skulle plockas fram, från olika stället. (Jag önskar mig ett pysselrum, som är bara mitt, som jag får göra som jag vill i!)
Nåväl. Fjolårets kottar åkte fram på bordet (årets hade inte torkat än - inte så konstigt kanske med tanke på massorna regn som fallit över dem när vi plockade in dem för några dagar sedan, tur det finns resurser ändå), tillsammans med färg, penslar, band och glitter. Och limpistol.
Superenkelt genomförande är det också. Låt barnen välja färg (eller välj färg själv om du gör egna själv), vi blandade med effektfärger med pärlemorskimmer eller glittereffekt i färgen. Barnen målade sina kottar. Eller sina händer, vilket nu kändes mest lockande. Pärlemoreffekt på händer kan bli hemskt tjusigt till nyår. Tror det blir nästa stora grej! Väljer barnen att måla på kottarna, kan man om man vill strö glitter över innan färgen torkat. Det gjorde vi. På kottarna och ungefär överallt med. Jag tänker på det som julpynt. Glittret överallt alltså.
När detta fått torka till lite valde barnen sidenband som jag limmade fast med limpistolen, och knöt en liten rosett. Och tadaa! Ett fint och lättpysslat julpynt!
Gjorde sådana på jobbet för två år sedan, som hängde i julgranen där, tills det blev julledigt. Det var himla fint!
...saffransbullar med vit choklad närmare bestämt. Hemskt mycket godare än vanliga lussekatter, men inte roliga att baka som lussekatter.
Alla älskade dem inte dock. Stora älsklingen tog en tugga sedan fick jag bullen. Han gillar verkligen inte saffran konstaterade han.
Pepparkakor har det blivit också. Massor. De godaste, godaste.
Nu vankas mys i soffan, med julfilm och adventsljusstaken tänd.
Javisst. Nu vilar den kallt, för fullt. Pepparkaksdegen. I många lager plastpåsar, står den utanför dörren. Förhoppningsvis klarar den sig (jag hör regnet smattra på taket, och tydligen finns här fåglar. Nog för att katterna är duktiga på att fånga dem, men än så länge har svartkatten åtminstone inte tagit in en skata).
Det är nog det vi presterat idag. Mina barn lever, jag har inte fått ett nervöst sammanbrott, och det finns en pepparkaksdeg, som rörts samman av lilla älsklingen med lite assistans från mig. Barn kan minsann. Igår kokade hon gröt, tomtegröt, till perfektion.
Nej, men vad tror vi om sömn då? Jag har hört ryktas att det ska vara trevligt. Kanske ska testa det?
