Jag lever fortfarande. Otroligt nog! För idag har jag sjungit, på dop, inför en nästan fullsatt kyrka! En liten kyrka, ska tilläggas, men för ett 40-50-tal gäster. Minns inte hur många Joss sa att det var, för det var ju givetvis hon som tvingade mig göra detta, vem annars? Jag sjunger ju bara hemma för lilla och stora älsklingen, och för barnen på jobbet då. Men tydligen, enligt både gitarrist, brutalt ärlig mormor till dopbarn, sångpedagogsgäst och övriga gäster så sjunger jag bra, och borde till och med sjunga mer. Jösses! Handens fem fingrar kan jag som ett rinnande vatten, om någon skulle vilja anlita mig då. Haha, jag räknar med många samtal nu och en ny karriärsbana. Jajamensan!
En av alla presenter jag gjort åt lilla E, var denna mössa. Hon har ju - under tiden hon låg i magen - fått matchande tofflor. Tyvärr lär hon inte kunna använda dem samtidigt, eftersom jag har noll koll på amerikanska virknålsstorlekar, och garner och så, och så minns jag inte vilken storlek på virknålen jag använde till tofflorna. Nåväl, en mössa blev det i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar