...egentligen. Men jag kan för mitt liv inte komma på någon. Var hos läkaren i torsdags, undersökning, givetvis manlig läkare, ny medicin. Föreslagen behandling blev inte nödslakt, trots att jag var förberedd på det. Läkaren skrattade lite nervöst när jag sa att jag hade full förståelse för om det skulle bli utlåtandet. Tydligen var inte galghumor hans kopp av varm dryck, så att säga. Sköterskan poängterade dock att de har några andra alternativ att prova först, innan det blir tal om nödslakt. Var på grund av detta och övrig smärta hemma i fredags, och blev bossad av lilla älsklingen som ordinerade skogspromenad med svampplockning. Jag följde med som sällskap och spanare, hon tog med sig en hink och fick stå för plockandet då ryggen ogärna är med på sådana aktiviteter (och för att jag försöker låta bli det om jag kan, vilket är omöjligt på jobbet med rådande arbetssituation. Arbetssituation som också medförde att hemmavistelsen spenderades med dåligt samvete gentemot kollegorna. Ge oss förutsättningar för att kumma göra vårat jobb!)
Jenny var i alla fall förstående, sa hon, när hon trängde sig på på lördagen, och initierade en roadtrip till Ullared. Massa mysigt, och bra gjort av henne att tränga sig på. (Hennes ordval, inte mitt, även om jag svarade att det är så man får göra om man vill umgås med mig).
Idag har ena halvan av taket blivit klar, och det har varit rena rusningtrafiken av folk här. Joss med familj var här, mannen där hade erbjudit sig att hjälpa stora älsklingen med taket. Joss och jag avhandlade och löste världsproblem, men hann som sig bör, inte prata klart.
Av outgrundlig anledning har dagen idag varit en dag då min blogg varit extra välbesökt, därav detta miserabla inlägg som handlar typ noll om pyssel. Fast jag virkar faktiskt en drakskallra till en ny liten människa, så jag pysslar, även om jag inte rapporterar om det. Och så bakade jag förstås kladdkaka. Icke att förglömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar