Storpyssel på gång. Igen.

Det ska bli så skönt när detta storpyssel är avslutat. Storpyssel,  ja, renovering kan man också kalla det. Eller ännu mer precist - fasadbyte. Jag har rivit som en riktig Röjar-Ralf. Efter de första två brädorna som var monstruöst besvärliga att få loss (det hjälpte inte ens med tårar - jag provade!), så hittade jag ett bra flow.
Lite längre än vad bilden visar har vi kommit. All spikläkt sitter uppe, så nu inväntar vi ledig vecka för stora älsklingen och bra väder på det, då ändträ ska grundoljas och målas innan det spikas upp fasadbrädor. En riktig hejare har jag varit, som vinglat uppe på stegen och skjutit fast läkt med spikpistolen. Stora älsklingen påstår att i slutet av detta projekt kommer jag hänga som en apa i hängrännorna och spika fasad med ena armen. Jag ställer mig oerhört tveksam till detta. Vetefasen hur jag ska kunna klättra på byggställningarna nio meter upp i luften. Hua, det är ju helt galet högt. För att inte tala om läskigt! Och vingligt! Det allra finaste med detta projekt är ändå, att när det avslutas, så är alla stora utomhusrenoveringar gjorda! Sug på den ni! Då kommer mitt kråkslott vara ett örnnäste!

I övrigt känner jag mig mest trött och bitter och vet inte hur jag ska hantera omgivningen. Men det ska nog gå över snart, det brukar det göra.

Så så himla mycket mer pyssel har det inte blivit. Eller jo. Lite. Men såklart är det presentpyssel som inte kan visas förrän det är klart och överlämnat. Håll ut! Snart ska det visas. Och snart hoppas jag att jag känner ett sug att pyssla med igen!