Igår kväll satt stora älsklingen och jag uppe framför datorn, och skulle titta på tapeter, när vi hörde ett krafsande ljud. Ut gick vi och kilade upp på taket för att se vad det var. En fladdermus, var första budet. En fågel kanske, det andra. Efter ett räddningsarbete med redskap som håv och flugsmälla, lyckades stora älsklingen få tag på den lille rackaren, som visade sig vara en liten fågelunge. Vi satte den bakom huset, i skogsbrynet, och satte en upp-och-nedvänd skottkärra över (nej, den blev inte instängd) för att ge lite skydd om den inte kunde ta sig iväg. Våra katter stängdes in i huset över natten.
Stora älsklingen jobbade natt, men hade inte lyckats artbestämma den, med hjälp av kollegor eller internet. Och på morgonen var den fortfarande kvar. Jag sökte lite på "rovfågelunge" och hittade snart på ett forum, en tråd där det rörde sig om en tornseglare, vilken ofta misstogs för just en rovfågel.
Veterinären tyckte att vi skulle låta den vara, alternativt sätta tillbaka den på taket, men efter lite mer surfande hittade vi, på en sida med information om tillvägagångssätt vid upphittandet av djurungar, ett råd om att man skulle kasta upp den i luften. Detta kunde man prova två gånger, flög den inte skulle viltvårdare kontaktas.
Sagt och gjort. Stora älsklingen satte på sig handskar, tog den skakiga fågeln, ställde sig på den största gräsmattan, och kastade - och iväg flög fågeln!
Tur att internet finns! Annars hade vi fått följa husdjursveterinärens råd (som sa själv att hon inte var hemma på vilda fåglar) alternativt ringa polisen för rådfrågning. Hade vi följt anvisningarna från veterinären hadd fågelkraken fått ta sig från taket av egen maskin, vilket den inte verkade kunna igårkväll.
Vilka äventyr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar