Hustårta...

Ja, jag får väl ännu en gång bara beklaga mitt usla uppdaterande här på bloggen. Men ibland är det ju så att livet kommer emellan... Har en del inlägg på g - so have faith!

Här kommer nog den fulaste tårta jag någonsin bakat. Stora älsklingen kom hem och sa, att nu minsann hade äntligen en av hans arbetskarater köpt hus. Och hade det inte varit fantastiskt kul om du bakade en tårta som såg ut som ett hus då? Jo, men visst! Fast huset blev mer en ladugård än något annat. Sjukt missnöjd skickade jag i alla fall med honom tårtan. Och nog hade den smakat i alla fall, och tydligen är inte hans kollegor så noga med utseendet... För fulare tårta har jag nog inte gjort!

Hustårta med chokladmousse och hallonmousse...

Happy birthday...

...sjöng lillälsklingen och jag för storälsklingen, när han fyllde år. Dagen innan födelsedagen hade jag lyckats knåpa ihop ett halvdant födelsedagskort. Dock är ju tiden begränsad med ett litet hjärta som vaknar mitt upp i allt. Men av en bit kartong, en bit tapet, stämplar, stämpelfärg och pensel samt vattenfärger blev det i alla fall något.

Och det är ju faktiskt tanken som räknas!

Inget kalas...

...utan kras, sa mor min när dottern kastade sin pipmugg i golvet. För sista gången. Det kan ju tyckas att en pipmugg bör hålla även om de åker i golvet. Det är ändå förhållandevis vanligt att barn har ner saker på golvet. Men uppenbarligen höll inte denna.


Kalaskraset som lilla älsklingen stod för på sin pappas födelsedag.



Tårtan blev som bilden visar. Grön. Frågade om han inte ville ha någon dekoration, men det var tydligen inte nödvändigt.



Stora älsklingen, som var födelsedagsbarn, hade önskat sig en tårta
med marsipan. Utan dekorationer. Men på bilden också hans
första fars dagspresent.



Strax blir det mera tårtbak, bakade tårtbotten igår, för ikväll blir det mera kalas. Trevligt! 

Födelsedagstårta på gång...

Snart fyller en älskling år, så tårtbotten har idag bakats. Home made! Tanken är att det ska bli en prinsessliknande tårta. Liknande då en äkta innehåller hallonsylt, och inte får kallas prinsesstårta om den inte innehåller rätt saker. Denna kommer innehålla hemkokt sylt av björnbär, blåbär och jordgubb. Givetvis självplockade. Husmoderligt av mig!

Så snurra du min värld...

Bara sådär slutar världen snurra. Den stannar upp, kommer av sig. Allt ställs på ända. Det må vara tungt för barn, barnbarn och anhöriga. Men kan det vara tyngre än för den som blev lämnad "omaka"? Att tänka sig den tomhet det nu måste bli, den oerhörda omställning, tystnaden. Sorgen, saknaden, minnena. Drömmar och framtid som vänds upp och ner.

Kunde man få slippa något i livet så vore det väl det?

Ett minne så ensamt
Är allt som finns kvar
Till minne av livet
Som en gång var...




Vila i frid!

The Road Virus Heads North...

Jag skrev ju tidigare om min oerhörda gåva att alltid, ALLTID avsluta påbörjade projekt. Eller, nej just det, det var ju visst någon annan, ja. Själv hade jag ju en hel hög med saker som bara är påbörjade. (Jag undrar om lapptäcket som påbörjades för runt 9 år sedan någonsin kommer att bli klart.)

Har tidigare skrivit om sambons och min delade passion för Stephen Kings verk, och just en tv-serie som heter Nightmares and dreamscapes. Ett av avsnitten hette The Road Virus Heads North, och i den finns det med en tavla föreställande en Pontiac Firebird (noggrannare än så kan jag inte precisera det utan att behöva fråga älsklingen min), och vars motiv skiftar. Motivet föreställer bilen och dess färdväg och ändras således när bilen kör någonstans. Just ett motiv tyckte både sambon och jag, att det var ju fantastiskt häftigt. Klart jag ska måla det!

Sagt och gjort. Fram med ritkol och pennor med olika mjukhetsgrad. Och en bild, en bild av motivet. Fanns inte att finna på nätet, så det blev till att sätta filmen på stillbild och ligga på mage på golvet och måla. Och nej, den sitter inte fint inramad på någon vägg här. Än... Ska jag vara ärlig är jag inte ens säker på vart den befinner sig.

Men visst är det väl bara ramen som fattas?

Bara motivet inte föreställer någon allt för närliggande plats...

Ett problem...

Ett problem jag har - har förstås flera, men nu är det ett specifikt som ska tas upp - är att jag är fantastiskt duktig på att komma på idéer och gärna påbörja dem.Projekten blir såpass påbörjade att de är näst intill klara väldigt ofta. Men så är det det där avslutande finliret. Jag vet inte varför, alla andra verkar tycka att det är det roligaste, att se hur det äntligen blev, men jag stoppar där. Förmodligen påbörjar jag ytterligare projekt. Min stora älskling försvarar mig dock och säger att jag visst är jätteduktigt på att avsluta projekt. Jag har ju gjort färdigt massa saker! Och det är sant, lägenheten har faktiskt både golv- och taklister nu. Det tog bara fyra år att avsluta, och då ska jag villigt erkänna att det var älsklingen, och inte jag, som till sist satte upp dem. Fast jag har tapetserat, målat och lagt golv.

Hur som helst så finns det oändligt många oavslutade, eller som man kan säga "pågående" (långtgående) projekt på gång här hemma, och jag lovar att jag ska bjuda på en del!

En fantastisk natt med god sömn och sköna drömmar önskar jag eder alla!

Uppiggande på jobbet...

Ja, det behöver ju inte jag just nu eftersom jag går hemma med lilla älsklingen. Och så positiv som situationen ser ut på förskolorna i Borås är det tveksamt om jag vill lämna lilla hjärtat där. Det blir till att öppna eget. Minsann!

Nåväl. Uppiggning kan väl behövas oavsett om det är på jobbet eller hemma. Här har det inte varit allt för piggelint. Vi har varit vissna allihop, men vissnast av alla var nog lilla igår kväll. Stackars!

Fruktskål på gamla jobbet. Trots att bananen sett (förmodligen flera)
bättre dagar, kan man inte annat än att bli glad när man möts av
detta fruktiga leende. Givetvis åkte mobilen fram för att dokumentera!

Men veckan har bjudit på underbart sällskap och mys, så klaga allt för mycket ska man inte.

Skönt att det börjar våras så smått nu! Det är härligt!

Dåligt samvete...

...ja, jag får väl erkänna att jag har en aning dåligt samvete. Har ju inte uppdaterat här på hur länge som helst. Men nu är det dags att rycka upp sig, trots oerhörd trötthet, och skriva ett inlägg.

Ikväll bjuder jag på en tårta. En Rieslingtårta. Ja, Riesling som vinet. En moussetårta är detta och just denna bakade jag till gamla jobbets tårtfredag, när det var min fredag. Så fantastiskt bra hade jag det där att vi åt tårta varje fredag. Oerhört gott! Kan inte påstå att det är en tårta som faller alla i smaken. Tycker man inte om vin så är man förmodligen inte överförtjust i denna heller.

Urusel bildkvalité. Lika illa som hovets bilder på nyfödda lilla Estelle?
Jag försvarar mig med dåligt ljus och mobilkameran.

Dåligt med pyssligheter det sista här. Bakade pizza igår med älsklingarna och lillebror. Och har gjort två fotoalbum i all hast, måste komma ikapp med sådana saker med.

Och sömn. Det behöver jag komma ikapp med. Men imorgon är det fredag. Hurra! Blir det lekplats och tvätt och något gott att äta kanske? Hoppas...