I väntan...

...på hemskt mycket just nu. Det må jag säga. Men först var det att få sätta igång med julandet. Huset har städats från topp till nästan tå. Man ska ju inte överdriva liksom, källaren är ju oinredd och behöver således inte städas på samma sätt som övriga huset. Dammat, dammsuget och golvet är skurat. Återstår gör fönsterputsning. Men julgardinerna är strukna och längtar efter att få hängas upp, så kanske blir jag peppad att putsa då? Det återstår att se!

Lilla älsklingen och jag har i alla fall satt igång med julbakandet idag. Lussekatter stod på agendan! Stora älsklingen frågade om vi inte skulle baka lussehundar med, så det har lilla älsklingen gjort. Lussekatter, lussevovvar, lussehästar, fågelbon och ugglebon bakade hon, enligt egen utsago.

Nu återstår att se vem som ska äta upp eländena,  eftersom ingen i denna familj är särskilt förtjusta i lussebullar...

Till vänster i bild kan skådas; lussekatter, lussevovvar, lussehästar, fågelbon och ugglebon, bakat av lilla älsklingen.
Till höger i bild kan skådas; traditionella lussekatter, bakade av undertecknad.

Why, oh, why?!

Varför? Varför har jag bestraffats med en tankspriddhet i klass med en galen uppfinnare eller ett oerhört förvirrat geni? Stora älsklingens vanligaste fras är "ska jag ringa till den?", då letar jag efter min mobil. Han påstår också att om inte mitt huvud suttit fast, hade jag tappat bort det med. Jag kan tyvärr inte förneka detta. Dock tycker jag att en eloge är på sin plats eftersom jag aldrig tappat bort lilla älsklingen. Än, bör väl tilläggas.

Anledningen till dagens fråga kring varför jag förärats med denna oerhörda förmåga att inte minnas vart jag placerar saker är att material och idéer kring nappsnöretillverkning införskaffats. Napphållare och clips, band, garn och så vidare. I kväll skulle det lekas tomteverkstad. Lilla E har nämligen önskat sig julklappar, minsann. Färg på napphållare väljs och så ska vi bara seeee... vart kan jag ha lagt clipsen? Öhh... På riktigt nu då, vart är de? Gone! Borta! Det finns inte ett spår av minne vart jag har lagt dem. Antingen har de följt med saker NER i källaren eller UPP till pysselrum. Men ingenstans står de att finna. Jag vill minnas att de nog ligger i grått plastemballage, men å andra sidan så brukar i princip alla paket till stora älsklingen komma i sådana, så det är inte direkt vad vi kan kalla ett tillförlitligt minne.

Stora älsklingen frågar också vart jag var när jag fick dem, jag gissar på i köket, men det kan lika väl ha varit i bilen. Jag minns att jag inte ägnade dem någon större uppmärksamhet, för typ 50 metallclips är ju lagom kul post, och jag höll nog på med något annat. Minns inte heller om de kom före eller efter pysselkvällen här, och således inte om de är panikbortstädade (och ligger typ i brödkorgen i skafferiet, eller grönsakslådan i kylen) eller om de bara är bortlagda på ett genomtänkt ställe.

Gissningsvis dyker de upp efter jul. När jag gett upp alla försök att hitta dem, och vänt upp och ner på huset tre gånger, gett upp och beställt nya. DÅ kommer de minsann ligga helt öppet, på det ställe jag kollat flest gånger och insinuera "Va, har du inte sett oss här, vi har legat här hela tiden!"

Suck!

Teenage Mutant Ninja Julkulor

Igår hade jag, igen, helt omotiverade besökssiffror här. Fick lite dåligt samvete över att inläggen inte direkt duggat tätt här.

Lite pysselartiklar minsann.

Så idag har lilla älsklingen och jag pysslat, julpysslat närmare bestämt! Turtles står högt i kurs här, och jag har fått tips av underbara vänner, via pinterest, om turtlesjulgranskulor. Lätt som en plätt. Det svåraste var att hitta gröna julgranskulor, men när det var gjort, tog vi bara sidenband i färgerna orange, röd, lila och blå och limmade fast på kulorna. Sedan limmade vi fast ögon på banden och sedan var det klart!

Som resulterade i detta!

Tjo-hoo!

Då har den anlänt, kommentaren som pikade mig tillbaka för mitt dåliga uppdaterande här. Jag pikade Jenny i en kommentar på hennes blogg för ett tag sedan, då hon inte uppdaterat på ett tag. När man går hemma har man ju hemskt mycket tid över att läsa andras bloggar, och då är det ju kul om de uppdaterar. Lite ironiskt då att jag själv inte gjort det på ett tag.

Nåväl. Ursäkter finns det gott om i alla fall. 

Men, nu är det i alla fall dags för ett inlägg till. En uppdatering. Tillökning till ugglefamiljen. Två nya tavlor (vilket resulterade i ett antal irritationsmoment då ny bild till "saker till salu-sidan" skulle ordnas).

Snart får jag nog ordna en vägg till dem att visa upp dem på. Undrar om jag kan få igenom att inreda ett "ugglerum" med enbart uggleprylar? Förmodligen inte.

Svartvit uggla mot text, och ett lite lagom vintrigt och juligt ugglepar!

Har jag förresten talat om att jag längtar till jul?

Hårfärgning och firande av kladdkaka

Vad ska man säga? Det har då inte duggat tätt med inlägg här det senaste. Sömnbrist har medfört brist på att pyssla, eller göra något över huvud taget. Idag har jag blivit tvångsaktiverad i alla fall.

Först har jag fått luncha och umgås med Jenny, hemskt trevligt! Efter att vi inhandlat matvaror tillsammans, åkte var och en hem till sitt.

Efter det hade en av bröderna mina lämnat ett beställningsjobb på klippning och hårfärgning hos storasyster. Eftersom längden på hans hår inte uppgår till många millimeter räckte en förpackning blekmedel både till honom och stora älsklingen (och mer därtill). Så min familj har nu ett djuriskt utseende. En leopard, och en giraff, fast en omvänd giraff, med ljusa fläckar istället för mörka.  Sånt kan man visst också pyssla.

Av en händelse fick jag reda på att det var kladdkakans dag idag, så på kvällskvisten slängde jag ihop en kladdkaka med, för två goda dagar i rad får man inte lov att missa. Det där med datum spelar visst ingen roll, så när jag la lilla älsklingen igår insåg jag att jag missat Gustav Adolfbakelsen. Attsing! Tur att jag upptäckte kladdkakan idag då, som fick piffas lite extra med minimarshmallows (fast de gjorde varken till eller från, faktiskt).

Och nej, pumpalyktan som samlar vatten är inte vattenfast. Men jag har snubblat över ytterligare ett sätt, som faktiskt utger sig för att vara det. Så när jag bara har lite ork och energi så får ju det provas med.

Fail... and attempt number two!

Misslyckande, och andra försöket!

För den färgade burken. Den blev ju hemskt fin, och lyste upp mysigt i höstmörkret. Men. Så började det regna, och vi renoverar tydligen (fortfarande) taket och har då inget tak över entrén som skyddar.  Detta i sin tur innebär att alla burkar man hänger ut, blir vattensamlare. Tydligen, har trälimmet svikit mig, genom att inte vara vattenfast när det torkar. All färg kanade ner till botten av burken. Inte så jag hade tänkt mig det.

Men, då provar vi att torka färgen i ugnen. När jag tänker efter, nu i skrivande stund, så tänker jag att det ju i och för sig knappast kan göra någon skillnad förutom att färgen torkar fortare. Denna gången använde jag skollim, men eftersom det också är vattenlösligt när det torkat lär väl resultatet bli detsamma. Järnspikar!

Däremot har jag en annan ljuslykta på gång. Det ska bli en Turtle, och i denna använder jag mig av ett riktigt pyssellim, som man kan använda att lacka med, så förhoppningarna där är stora!

I övrigt fungerade torkandet i ugnen toppen. 100 grader i 20 minuter, efter att överflödet runnit ur!