Ja. Varför bjuder jag så sällan hem folk? I plural. Ett gäng. Det som är så trevligt.
Det är det. Verkligen. Jättetrevligt. Nej, det är inte skrivet med sarkasm, jag tycker det. Men jag gör ju det till ett sånt projekt! Extra mycket så om man hälsat på hemma hos inbjudna tidigare och de bor både nybyggt och supersnyggt. (Då helt plötsligt bor jag i ett ruckel, tror jag).
Jag bjöd hem vår föräldragrupp. Världens bästa föräldragrupp, för att vara sanningsenlig. Som jag har städat! Dammat! Skurat! Och bakat. Bröd. Två sorter. Och en kladdkaka jag inte provat innan, med vit choklad och lakritsfiskar. Himla god faktiskt, prova den vettja.
Nu är det över och jag kan pusta ut. För som värdinna känner jag att jag har utvecklingspotential. Så kan man säga.
En av mammorna har i all hemligaste hemlighet gått och gift sig. Fick jag reda på sist vi sågs. Se där. Sånt ska premieras. En bröllopspresent ska man ha då. För lycka och välgång! Det önskar jag ju dem. Så det fick bli en bokvikning, med två hjärtan. Som jag hoppas de ska tycka om. Mönstret har Cristina Holgersson skapat.
Blå bok och blått band, för om jag inte minns fel var det blått i brudbuketten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar