Igår karvade lilla älsklingen och jag ur ett läskigt ansikte ur årets Halloweenpumpa. Stora älsklingen yrkade på att den skulle vara klar igår för att välkomna våra långväga gäster som dök upp sent, sent igår kväll.
Väl mottagna blev de av pumpagubben i alla fall. En hel del bus har det förekommit idag och det vore ju inte dumt om det följs upp av lite godis med.
Nu sova. Imorgon bitti - orimligt tidigt - jobba.
Rubriken är väl tydlig nog? De flesta känner väl till den gula familjen från Springfield. The Simpsons råkar också höra till familjens favoriter. Stora älsklingen har hela familjen i form av Pez-figurer, min yngsta bror basunerade ALLTID (i alla fall så länge jag bodde hemma) ut när det började på TV, oavsett om någon som faktiskt tittade på det var hemma eller inte.
Min Homer virkade jag för säkert tcå år sedan, om inte mer, men låg först i delar ett tag, sedan ihopmonterad men utan ögon, mun och hår. Efter det har han legat ofotad och lilla älsklingen har gosat en del med honom. Han är virkad på fri hand, något som jag då inte hade gjort så mycket, så han har väl lite mer hängbuk än vad han egentligen har. Men huvudet är jag faktiskt hemskt nöjd med.
Det ska man vara glad och tacksam över att ha. Och det är jag! För vad vore livet utan vänner? Jag är då jublande glad över mina vänner i alla fall.
Idag har jag saknat en arbetskamrat på jobbet. Det är inte samma sak utan dig, Jenny!
Och bästaste, bästa Joss har varit här idag, och haft fredagsmys med tacos, kvällspromenad i mörkret (tredje femkilometersrundan den här veckan, heja mig) med jobbsnack (kan man låta bli liksom?) och te. Passade dessutom på att ge födelsedagspresenter i förskott. En av presenterna var denna tavlan. Hittade idéen på Pinterest och gjorde en egen variant av den. Passade bra till henne tyckte jag!
Så hände det igen. Ett blogginlägg, och besökssiffrorna rusar iväg, och här är jag lika nyfiken som alltid på vilka som läser?
Nåväl, jag får väl grubbla vidare på det senare. Jag har i alla fall köpt mig en lite växt, som jag tror, kallas hjärtan på tråd. Det på grund av dess hjärtformade blad, som sitter på en "tråd". Denna lilla växt har sedan fått en ny växtplats, den planterades om i en kaffekopp med fat, och jag må säga att jag är nöjd med resultatet. Det ska bli spännande att se hur länge den överlever. Ibland kan det tänkas vara så att jag glömmer bort att växter behöver vatten. Jag skriver ibland. Och kan tänkas.
Jag önskar eder alla en förnämlig natt!
Idag har jag plockat lite kvistar. Efter att ha släpat runt en vissen liten älskling i vagn, på en femkilometersrunda. Jag har skoskav på ställen jag inte visste att man kunde få skoskav på, kan meddelas. Och ja, det är på foten. Nåväl, jag plockade i alla fall lite ris som jag band ihop till ett risigt hjärta. Jag tänkte mig att det skulle hänga på ytterdörren jag. Får se om stora älsklingen har protester angående placeringen.
Annars har jag stickar ett femtio cm långt skaft till en raggsocka och har precis påbörjat foten. När den är klar jag att välja på att sticka en till, eller fundera på träben (som visserligen skulle passa bra på jobbet, eftersom vi ju faktiskt är pirater!).
Efter att ha inspirationssurfat x antal kvällar tyckte jag nu att det var dags att göra slag i saken. Nu var det dags att plocka fram pärlor och pärlplattor. Motivet blev ugglor, som nu hänger i lilla älsklingens fönster. Lilla älsklingen bidrog med att ösa pärlor i och ur burken och sätta pärlor på lite väl valda ställen bredvid ugglorna.
I övrigt är det nödslakt på mig. Det är för dyrt att reparera alla skador. Jag har dock gjort rymdresa och lärt mig mer om naturvetenskap! Heja!
Jag kom på att jag ju inte har visat slutresultatet av sängbygget i lilla älsklingens rum än. Det kan väl vara på tiden nu då kanske?
Får jag säga det själv (och det får jag ju, eftersom det är min blogg) så blev den hemskt mysig. På sidorna är det två garderober, varav den vänstra dörren är vikbar, för att kunna öppnas helt trots fönsterbräda. Ovanpå är det ett skåp och under en låda. Antingen kan man ha saker där, eller kanske en madrass för en övernattningssängplats.
Men ju längre vi kommer i projekt Huset, desto längre blir listan av saker vi ska göra här, känns det som. Vi är ett rum mer klara än när vi började i alla fall.
Det är vad kollegorna mina har att vänta sig imorgon. Det är ju inte någon större börda att ordna fredagsfika, när vi är tre som fikar vanligtvis. Varje avdelning för sig. En kollega önskade sig prinsesstårta när jag berättade att vi hade tårtfredag på en tidigare arbetsplats. Fast en hel tårta till tre personer känded lite "over kill". Överdrivet för enbart svenskläsande. Därför blev det grodbakelser.
Hopp!
Det har efterfrågats kattbilder här på bloggen. Då får jag väl bjuda på en då! Här i form av Mittens, lillebrors katt, som håller i en tennisboll - lagom busig i kattställningen.
Håll till godo!
Det var bästaste Joss' och han den därs första bröllopsdag nyligen. Eftersom jag var inblandad i förberedelserna kände jag att ett litet pyssel var på sin plats. Har länge tänkt på att jag skulle göra en tavla (fast med en helt annan låt), och det passade ju fint att göra den som en bröllopspresent. Med en av sångerna som framfördes i kyrkan. På en bit tapet. Sagt och gjort, text letades fram och penna greppades.
Mig veteligen finns det ett fel. Har du hittat det, Joss?
Eller bananchokladsglass till lilla älsklingen.
Vad gör man när vispgrädden står på bäst före-datumet och väger. Glass såklart. Men vad för smak? Bananen började bli övermogen, så den blev mos, blandades med vispad grädde, och lite kakao och slevades upp i glassformarna (efter att jag provsmakat "smeten" förstås, deliciös!). Som belöning för det besväret unnar jag mig varm choklad, med vispgrädde (den vacklar på bäst före-datumet för tusan!) och min bok i soffan.
Vardagslyx!
Satt igår kväll och knöt ett makraméarmband samtidigt som vi tittade på film. Knytandet var något som en av småkatterna tyckte var en rolig sysselsättning. Så rolig så att hon gnagde av ena snöret. Det tyckte jag var mindre kul, jag fick ju börja om!
Ikväll har jag svängt ihop inte mimdre än tre mössor. Lilla älsklingen hittade ett tyg med grodor i tygaffären, stora älsklingen ett kamouflagefärgat och jag ett blått med fiskben på. Alla nöjda och glada. Även jag, trots att symaskinen - som vanligt - gjorde sitt bästa för att förstöra det goda humöret. Men tji fick den, jag bannade den bara milt och hotade inte ens med ett fall från en ickebefintlig balkong! Det ni!
Idag kan jag titulera mig klant. Men en tursam sådan! Jag brukar lägga saker på biltaket när jag spänner fast lilla älsklingen. Så även denna gång. Alla är fastspända och vi åker. Den kurviga, backiga vägen hemifrån. Och efter ungefär en kilometer, hör jag något rassla på taket, tittar bakåt och ser min chiquitagula telefon åka i backen.
"Åh, nej! Min telefon låg på taket! Stanna!"
Men det bästa av allt är att den höll! Bananskalet räddade den!
Nu har den legat klar ett tag. Jag har bara inte orkat fota (visserligen var det ju stora älsklingen som fotade) den. Men, den är i alla fall klar, min sjal som inspirerats av julkalendern Tjuvarnas jul, som sändes 2011. Om jag inte missminner mig. Oavsett så var den en karaktär i julkalendern, jag tror det var Skuggan som hade en (stickad, visserligen) sjal med luva på, som såg så mysig ut. Försökte lägga in en beställning på en stickad sådan hos mor min, men hon tyckte sig inte ha tid och att jag minsann kunde göra en själv. Men eftersom jag inte tycker mig vara så haj på stickning så fick det bli en virkad variant. På frihand givetvis. Och jag är nöjd! Varm och go blev den!
