Har jag berättat för er om min vän? Min vän Murphy. Han har en egen lag minsann. Murphys lag, som i stort går ut på att allt som kan gå fel gör det. I perioder är Murphy med mig i vardagen, och under andra perioder har han mycket annat för sig. Skulle tippa på att han har andra vänner att umgås med.
Min underbara, numera halländska vän, Murphy och jag umgick flitigt en helg hemma hos henne. Oj, vad roligt vi hade. Det jag minns tydligast var när vi skulle grädda rån till hemgjorda glasstutar (givetvis med hemgjord glass med) och vi var lite lätt trötta. Jag tror vi blandade ihop alla torra ingredienser efter att ha vägt upp dem, och läser sedan receptet och ser att något av det torra skulle blandats med något av de våta ingredienserna först. Vi står helt handfallna och funderar på hur i hela friden vi ska få upp bara bakpulvret eller vad det nu var. Ni förstår att vi fick börja om? Detta var bara en av alla saker vi lyckades göra fel. Den kvällen var Murphy underhållande att umgås med, han kan vara det om det går att förhålla sig på rätt sätt till det.
Nu tycker jag dock att Murphy kunde varit lite schysstare. När man äntligen hittar sitt villa villerkulla-hus, ett sådant hus man vill ha. Givetvis jättestylat! Men vad ser karln till? Jo, att läget är det man minst i världen vill ha. Det kunde nog bara blivit sämre om det låg en motorväg precis bredvid, eller varför inte tvärs över tomten?
En annan vän har i alla fall äntligen hittat ett hus, skrivit papper och allt! Stort grattis till dem! Jag är bara lite avundsjuk. Sa jag att de skulle gifta sig i augusti med? Det finns då ingen hejd!
Hon och en annan vän har i alla fall varit här på kvällsfika, och tidigare på dagen var lillälsklingen och jag på djurparken tillsammans med en annan mor och dotter, som vi räknar som våra vänner.
Summerar dagen händelser och kommer fram till att det var en bra dag, trots Murphys "hjälp". Men snart vill vi nog minsann hitta huset med stort H. Helst igår faktiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar