Ett fat för kakor

Min mor tyckte när jag gjort mitt kakfat (om jag inser nu att jag inte visat här, vad jag kan komma på) att det var fint, och kanske att hon skulle vilja ha ett med. I samband med våra flyttar sorteras det ju ut en del prylar som kastas eller skänks bort, vilket det väl gjorde hos mor min med. I detta fall var det gamla kanstötta udda tallrikar som hon tänkte kasta, innan hon kom på att dem kan ju minsann Tezz the mess få göra kakfat av. Så sagt och gjort, jag lurade oerhört diskret till mig tallrikarna innan jul ("kom hit med tallrikarna så kan jag göra kakfat av dem när vi köpt ett nytt borr samt ställningen")(till saken hör att vi borrade sönder själva borret under the making of the first kakfat, galet dåli kvalitet på det kakelborret, diamantborr är verkligen att rekommendera!).

Lilla mor lyckas klämma in ett möte med sin dotter och dotterdotter, och förstås dotterdotterns far som ju också bor här, och dessutom blivit hemkommenderad från jobbet sitt, på grund av sjukdom, han som aldrig är sjuk. Vi har givetvis redan x antal ställningar hemma, och borr inköpes på Verktygsboden. Tallrikar borras, och mor får en låtsasjulklapp. Fanatiskt bra, då mor min är barnsligt förtjust i att öppna klappar, då blev det ju en till. Stora älsklingen hade ansträngt sig och byggt en tunna till den för inslagningen. Pyssligt värre!

Bjuder på en bild av galen kvalitet, då mobilen inte orkade använda blixt på grund av låg batterinivå.
Och inte orkar jag anstränga mig med systemkameran som jag ju måste ansluta till datorn på endera sättet. Mobilen kan ju maila!

Ett slag måste även slås för min flitighet. Födelsedagspresenter till mor är inhandlade, med hjälp av lilla hjärtat som promenerade med mig. Vi passade också på att inspektera the buddy bears på stora torget. Lilla älsklingen tyckte de var så fina, så vi får väl bygga en av lera eller något. Galet många garnprojekt snurrar i huvudet, jag har sångkort in the making och jag är förmodligen klar med mitt utvecklingsarbete. Påminn mig igen om varför jag pluggar! Känner mig nöjd med att jag lyckats tvinga mig till att färdigställa det. Hurra för mig! Och snart är det min "fö'lseda'" som Lotta på Bråkmakargatan säger!