Under isen...

...den isen som smälte bort i helgen? undrar ni. Men jag menar givetvis bildligt. Får passa på att be om ursäkt för mina, ack så sporadiska, inlägg här. Orkar knappt pyssla någonting. Dock har jag fått färdigvirkat en sjal - ska bara på lite pill på den så är den klar - och hunnit påbörja en stickad tröja. Stickning är väl inte riktigt min grej lika mycket som virkningen, så vi får se hur lång tid det tar. Sjalen blev stor och gosig i alla fall...

Annars väntar jag mest på att jag ska bli förkyld någon gång, eller att tandköttet helt enkelt bara ska sluta vara svullet. (Hur normalt är det att vänta på en förkylning? Men å andra sidan, hur normal är jag?)

Och frågan lyder: Kan mor min läsa den här texten?

Tårar...

Det är bara att konstatera att jag eventuellt kan klassas som överkänslig. Det är bara att skriva upp Big Brother på listan över program som får mig att gråta. Av medkänsla. Även Idol finns på den listan, från de allra första auditions (vilket är det enda jag tittar på vad gäller det programmet).

Vart ska detta sluta?

Ledig lördag...

...har det varit idag. Även om alla dagar är lediga dagar för mig. Dagen idag har spenderats med att förbereda finfrämmat söder ifrån. Ett efterlängtat och mycket kärt återseende av "söstra mi", som jag inte har några släktband med alls. De härligaste hallänningar man kan finna i hela Halland hälsade på och vi har ätit god mat (givetvis lite för mycket), avhandlat oerhört viktiga ämnen (pensionsålder, bilkörande, barnuppfostran, tid, bröllop, födelsedagar inklusive presentutdelning, minnen och Big Brother. Dessutom lyckades en tunika bli lite förstörd, vad är väl förkläde?). På grund av en kommun mellan våra båda hemkommuner går det allt för lång tid mellan gångerna vi ses, och det gör ont i hjärtat. Men nu har vi (återigen) bestämt oss för att nu ska det bannemig bli skärpning. Det hade ju varit perfekt om någon velat skänka en sommarstuga till mig, i hennes trakter. Det blir så mycket lättare då... Så om någon har någon över - skicka hit den, eller dit, såklart.
Vi hann ju givetvis med att ta lite bilder, fika med fantastiskt god kolapaj med päron och glass (som jag visserligen helt ofokserat lyckades få ihop, pajskalet glömdes visst bort lite grann, och kolan kunde ju ha blivit bättre. Men man får faktiskt prioritera - och vänner är viktigare än paj, sådeså!).

Imorgon hoppas jag på finbesök från lite närmare avstånd, cirka 20 minuters promenad för att vara exakt, för att avhandla lite mer världsproblem. Och inte minst förtära resterna av kolapajen med päron.

Mardrömmar...

...kan man lätt få av att titta på skräckfilm, vilket vi gör - eller gjorde - väldigt mycket (just nu tittar vi mest dock på tv-serier, och läser på kvällarna). Stephen King är en stor favorit både hos mig och stora älsklingen, både i bokform och som film. Vi tittade på en tv-serie av honom, som heter Nightmares and dreamscapes. Fantastiskt bra, med olika avsnitt. I ett avsnitt - Battleground - har en torped avrättat en leksakstillverkare och hittar ett paket utanför sin dörr när han kommer hem. Paketet innehåller ett gäng miniatyr soldater, med vapen, jeepar och helikoptrar. Dessa små soldater är levande, och ska hämnas sin leksakstillverkares död. Spännande. Dock inte ett av de avsnitt som tillhörde mina favoriter egentligen. Men. Någon dag senare upptäcker vi något som hänger från grannens balkong, ner mot vår balkong. En liten leksakssoldat i fallskärm. Kusligt sammanträffande eller?



Kusligt, men skojigt sammanträffande, efter
att vi sett ett gäng sådana här attackera en
torped.



Skallrande boll

Delar med mig lite snabbt av en boll jag virkat till lilla dottern. Fylld med vadd och ett ägg (från ett Kinderägg) med ris i. Den är en populär leksak.

Annars är jag ömklig idag. Mycket synd om mig som har ont. Och trött blir man av att ha ont hela tiden.

Bröllopsinspirerade maränger...

Idag har det farits runt lite i stan. Saker bytte plats, vi är nu av med babyskyddet men är ännu några bokreafynd och födelsedagspresenter rikare.

Trots att jag är väldigt ömklig idag har jag lyckats baka lite, och umgås med bästaste Joss. Förmodligen är jag på väg att bli förkyld, för jag är fruktansvärt öm i tandköttet, som svullnat upp och gömt min halvuppkomna visdomstand. Brukar vara ett tydligt tecken. Dock brukar det inte vara såhär illa. Vaknade i natt av smärtan och har sedan i dess knaprat värktabletter. Det är synd om mig!

Maränger blev det trots allt. Blev lite inspirerad av bröllopsmässan och Joss' kommande bröllop och därav blev det maränger i form av hjärtan. Jag lär ha fullt upp med bröllopsförberedelser när det närmar sig. Kul!

Bjuder här på de ogräddade marängerna!

22/2-12

Ett litet snabbt inlägg innan Big Brother börjar. Dagen idag har bjudit på en del trevligheter. Lite firande av olika slag. En tripp till Knalleland där det skulle inhandlas diverse prylar (dock inte lika tidigt som i går då vi kom på att "vi åker till Knalleland innan vi handlar mat". När vi svänger in bakom ena köpcentret, Storknallen, för att komma till parkeringen slår det mig. Vad är klockan? 9.50. Toppen! Bara tio minuter kvar tills de öppnar. Är vi vana att komma ut så tidigt på morgonen en ledig dag? Uppenbarligen inte. Men vi var första kunderna på två av tre ställen i alla fall!).



Stora älsklingen ville gärna få vara med på bild.
Uppdelningen brukar vara så att han rullar bollarna
och jag rullar i kokos.



Några bokreafynd kom jag allt över och det är jag nöjd med. Och stora älsklingen fick tag på vad han behövde för sitt pyssel han håller på med. För jojomen, han pysslar han också. En väldans massa.

Nåväl. Här hemma har det sedan bakats. Igår bjöds det ju semlor, och idag har det blivit banankaka av bananerna i fruktskålen som annars hade fått kastas. Det har även blivit det vi i Sverige "calls wie-wie-wienerbreads", enligt Sunes pappa Rudolf. Och så får de kallas här med, för jag är så politiskt inkorrekt i vad de heter, så det låter jag bli att skriva. De får väl helt enkelt vara ehh wienerbreads.

Detta har bakats idag. 

Mums, en hel tallrik gottigheter!

Morgondagen kan eventuellt bjuda på lite bröllopsinspirerade maränger. Eventuellt. Får se vad som orkas och hinns.

Men nu ska jag förundras en timme! Hurra!

Tjipp och hej!

En munk...

En munk...

För att blidka mina (mitt) upprörda fans (fan), kommer här en munk. Inte bakverket nu då, utan "yrket" (vad ska man kalla det för, kallet?).  Den är lite extra fiffig, för den har en munkkåpa som går att ta av, och den kan således få olika kläder. Det är ju alltid kul, då kan man variera samma figur i olika kläder och på så vis få olika karaktärer. Toppen till sagopåsar och lådor, arbetsskadad som jag är.

Klagomål...

Ja, det har jag fått. Av min mor för att texten är för svårläst. "Byt stil!" Så jag får väl se om jag kan orka sitta och krångla mig in - vart det nu var - jag var och gjorde alla de inställningarna. Snart kanske. Eller imorgon.

Och på min uppdateringsfrekvens. Joss säger att jag faktiskt har ett ansvar nu, för alla mina fans som följer mig, särskilt dem som jobbar. Och jag är ju faktiskt nästan kändis nu. Jag har ju en blogg. Så jag räknar med att alla känner igen mig. (Särskilt som jag inte har någon bild av mig själv på bloggen, haha).

Jag har ju faktiskt haft över 300 besök på bloggen! Hurra!

Och hurra igen! För idag är det namnsdag! För mig, lilla älsklingen, modern, mormodern i himlen och faderns sambo.

Fettisdagen...

Idag har det bakats semlor... Husmor som jag är bakade jag dem givetvis själv. Mor och bröder var här och åt semlor med oss på kvällen. Väldigt mysigt. Annars virkar jag på en sjal och smider planer, men förstår inte riktigt hur tiden ska räcka till allt.
Och givetvis tittar jag på Big Brother...  Oj, vad jag myser. Fantastiskt underhållande!

Besvikelse...

Kan man anta att denna fågel känner. Möljigen för att den varit på arbetsintervju för att få leverera små bebisar, men fallit på målsnöret till förmån för en stork. Kanske? Aningen nedstämd ser den dock ut i den här positionen.

Besikelse känner jag, trots att Big Brother nu kört igång igen (ja, jag vet, "titta inte på Big Brother", men jag kan inte hjälpa det. Jag älskar sådana meningslösa program), för att de skulle ha sändningar mitt i natten runt ett. Hallå, skulle jag kunna vara vaken då? Jag orkade ju inte ens virka hela programmet!

Idag är jag så trött, så trött... Inte på topp alls. En sömn à la Törnrosa hade inte varit helt fel alls. Jag hade tackat ja på studs.

I fickan bebis...

Dockan Tim får agera modell när det ska fotas.

Så här ser det ut från sidan.

Tadaa! Här är den; min alldeles egna, hemmasydda barnstol att ha på en vanlig stol. Jag kan berätta att jag har haft väldigt många olika idéer på hur den skulle utformas. Hade sett en variant på nätet på Mönsterarkivet, så det var bara att leta upp den. Dock var det inte riktigt det jag var ute efter, så efter att ha googlat runt lite hittade jag den här. Tydliga bilder att titta på, och lätt som en plätt blev en gammal gardin en barnstol!

Jag må säga att jag är väldigt nöjd själv. Bebis har provat och hon satt finemang i den med. Nu har vi kommit på här hemma att vi ska konstruera en liten dyna, eller kudde av något slag med. Planer smids!

Sköldpadda...

Söt liten sköldpadda!

Näe, vet ni vad? Nu börjar det väl ändå snart bli dags för mig att ta tag i det här med skapandet av mina sagolådor och påsar? Här kommer nämligen ännu en figur som är med i flertalet olika sagor. När som helst nu kommer jag att komma igång. Vilket år som helst. Nåväl, fram tills dess så bor denna krabat i amigurumi-korgen, som jag nämnt många gånger förr.

Stackars alla er som läser, som får alla dessa upprepningar. Men, ni kan väl kommentera lite så jag vet vilka ni är? Några av er vet jag ju förstås...

Morot åt kaninen!

"Jag tycker om morötter!"

Eller snarare åt väl kaninen moroten. Allt annat verkar högst otroligt.

Kaninen har en mörkare gul nyans på öronen. Av någon oförklarlig anledning ser de mycket mörkare ut på bild. I verkligheten så är det inte så otroligt stor skillnad.

Har även lyckats ta kort på den egensydda barnstolen, så när som helst nu kan de komma upp. Bara jag får in dem i datorn. Visst kan jag blogga från mobilen, men det är ju så mycket lättare att skriva på ett riktigt tangentbord!

Lilla kanin

Hurra!!

När lilla dottern sov en stund, och innan bästaste Joss kom, hade jag en stund över då jag kunde bråka med symaskinen. Så idag har jag faktiskt lyckats färdigställa min mobila, och i tyg skapade, barnstol. Bjuder på bilder senare.

Lite sovmorgon fick jag också efter en natt full av konstiga drömmar i skräcktema. Tydligen hade jag tagit stora älsklingens hand flera gånger.

Sedan har det avhandlats oerhört många och oerhört viktiga ämnen med Joss. Och trots många timmar ihop så hade vi uppenbarligen inte pratat klart då vi pratade hela vägen ut i trappuppgången. TUR att vi ses imorgon med, då det vankas bröllopsmässa.

Härlig dag. Nu är det mest att ha koll på dottern som klättrar bokhyllor och övriga möbler. Hon är ju aningen vinglig fortfarande.

Hundra hundar...

"Jag vill flytta hem till dig!" påstår min kära mor att denna hunden säger.

... eller åtminstone en. Virkad.

För ett tag sedan kändes det som om det var farligt nära att det blev en riktig hund. Då fanns det nämligen hundvalpar i vår direkta närhet. Valpar som dessutom inte hade det klart med nya hem. Valpar som vi dessutom hälsade på ofta. Vars husse frågade flera gånger om vi inte skulle ha en hund. Valpar som var så små och söta, busiga och livliga att man inte kunde låta bli att smälta. Valpar som det resonerades om "om de biter sig fast och sitter fast på mig, då får de föja med hem" och som uppmuntrades lite när de nosade i skötväska. "Visst lille vän. Hoppa ner i den, jag vet att du vill bo hos mig", och "Åhh, vi BEHÖVER nog en vovve!" Som tur är lyckades förnuftet segra, förnuftet som säger att vi inte vill ha en bebis, en hund, tre katter och ännu fler skyddsänglar i samma lägenhet. Förnuftet som säger att jag faktiskt är mer en kattmänniska. Förnuftet och en förnuftig matte som har höga krav på blivade ägare att de ska antingen träna agility eller låta hundarna bli brukshundar. Det är trots allt ingen sällskapsras. Men oj, vad kär man blir i alla djurbebisar man träffar!

Morot åt folket!

Förekom en sådan på fredagsmyset?

Idag har jag inte varit så kreativ. Inte har jag hunnit med att vara symaskinsmekaniker, men kanske hinner jag det imorgon. Förhoppningsvis fungerar den bara av sig självt då, efter att ha fått vila sig i över ett dygn.

Dock har jag hunnit med barnvagnspromenad. Plogat var det, och halt. Dock kunde jag inte gå på det mycket fint skottade trottoarerna, för det fanns inga hål i hörnen så jag kunde komma på och av dem. Men en fin promenad med sömn för dottern, och lite mathandling för modern blev det. Mor och dotter tog sedan en svängom med El Draco del Snablo också känd som snabeldraken (dammsugaren på rikssvenska). Dottern hjälpte till oerhört, hon klättrade lite på mitt ena ben och jagade dammsugaren lite.

Vi hann också med fantastiskt trevligt besök av en vän som det var allt för lång tid sedan vi träffade. Och jag hade så trevligt att klockan helt plötsligt var jättemycket. Sjukt trevligt!

Här förekom det inga morötter, men väl andra grönsaker och snart hägrar sängen. Härligt.

Teddy?!



Har Teddy rymt?

 En sådan här nalle (som jag skrev om i tidigare inlägg) var det vännen min fick. Fast i miniatyrformat. Denna är dock gjort av ett tjockare garn och med grövre virknål, så den har aningen större storlek.

Kan för övrigt meddela, med tanke på mitt symaskinsproblem, att jag alltid hamnar på samma forum. Det är någon form av militärforum och helt oväntat så har de massa lösningar på det problem en av männen har. Det tycker jag är roligt, och verkligen inte vad jag väntat mig. Hemma hos oss är det minsann undertecknad som sköter både att sy och att meka med maskinen från underjorden.

Arghh!!

Det här är så typiskt. Stora älsklingen påstår att det ALLTID händer, i och för sig efter att jag vrålat något i stil med "Att den *piip* *piip* symaskins*piip*en ALLTID ska göra så här! Att man ALDRIG ska kunna avsluta ett enda projket utan att den ska krångla!" Men det är så det känna, i stundens hetta. Just när den symaskinen som Gud glömde har bestämt sig för att - nu - nu orkar den inte mer och skapar hem åt en miljon möss hos undertråden! Och den har krånglat väldigt mycket, men förmodligen så är väl problemet som så ofta med maskiner "skit bakom spakarna". Älsklingen försöker stötta genom att säga att nu slänger banne mig HAN ut den från balkongen. Skitmaskin, den är ju nästan helt ny, du har ju knappt sytt något på den! (Och så börjar man tänka efter. Nä, nästan inget alls. Två Onepiece-overaller, kuddfodral, två bärsjalar och en Mei Tai-sjal, virknålsförvaring, stickförvaring, dregglisar... Ehh, ja, nä just det, nästan ingenting).

 Så det är bara att sätta sig och googla "trassel hos undertråden" och liknande formuleringar. För även om jag haft detta problem flera gånger tidigare så kan jag aldrig komma ihåg vad det är som kan vara fel. Har för mig att det kan vara något med övertrådens spänning. Eller ville den ha lite olja? Näe, jag önskar att maskiner bara fungerar, utan krångel. Jag blir ju oerhört frustrerad när det bara är knytbanden som ska sys fast, innan min sydda "barnstol" är klar.

Stor suck!

Bäver också...

En liten bäver...

Här kommer det en liten bäver. Garnet var dock lite väl tunt för virknålen, så det lyser igenom vadd. Har virkat en nalle till min vän i samma garn en gång. Tanken var väl att den skulle bli lite halvliten. Men den blev minsann pytteliten. Och lik Mr Beans nalle Teddy med. Fast tvättad i nittio grader och torktumlad. Ungefär.

Den skulle ju kunna ha bävertänder också, och inte bara bäversvans.

Lyckades nog förövrigt med bedriften att schemalägga inlägg. Duktigt av mig.

Lilla gris, lilla gris...

Ingen rädder för vargen är?

 ...släpp in mig!



Här kommer en liten gris! Bor tillsammans med sina andra vänner i en korg. Som tur är finns det ännu ingen amigurumivarg. Annars hade den varit illa ute, lilla grisen. Vargen hade inte behövt huffat och puffat för att blåsa bort någonting i korgen. Får fundera lite över boende, när det flyttar in en varg. För planer på att flytta hit varg, till Sjuhärad finns ju. Och specifikt till mig.



Jo, lite rädd är jag allt!



Vacker vit vinterdag!

"Dagen outfit!"

När dottern och jag begav oss ut på promenad vid halv ett-tiden idag, var det tungt. Åtminstone för mamman. Härligt milt vinterväder, säkerligen någon plusgrad. Solen sken. Vantar, mössa och solglasögon satt på. Vantarna fick tas av, för solen värmde så. För det var väl bara solen som värmde? Eller? Nähä då. För mitt i vinteridyllen hade ju snön lyckats föröka sig, eller celldela, eller på något sätt blivit mer. Den hade dessutom förändrat sin egenskap, till att ligga överallt på vägen och gångbanor, i tyngre, blötare form. Dessutom i ojämnt lager. Sådär som det blir när många har kört i den oplogade snön. Klockan halv ett på dagen! Kämpigt värre var det att ta sig fram. Som tur var, så var det plogat när jag vi begav oss hem vid fyrasnåret. Tur för oss! Mest mig, bebisbarnet sov ju så gott i vagnen.

Dagens outfit; något som intresserar mig något kopiöst. Eller inte alls. (Fast av någon anledning sitter jag och tittar på Stylisterna på webb-TV, måste bero på hur det är upplagt. Tävling och utröstning!)

För att komma till saken; jag tyckte att denna lilla tjej passade bra idag. Hon är vinterklädd i vitt, med blå accessoarer som vantar, halsduk och band runt bollarna på mössan. Helt rätt!

...eller vantar av krokodil?

Jag kom att tänka på när jag skrev föregående inlägg att en av mina bröder ofta delar på sammansatta ord, och slänger in ett "av" mellan dem.  Så krokodilvantar blir vantar av krokodil. Vissa ord blir ganska roliga på det viset, och tar det här med särskrivning (skrivning av sär) till en helt annan nivå. Den sjuka sköterskan, sjuksköterskan bli sköterska av sär.

Ordmärkare (märkare av ord) som jag är (de flesta i min familj faktiskt) tycker jag att detta är hysteriskt roligt. Leka med språket är fantastiskt kul! (Nu suckar min vänner, som inte delar denna glädje med mig, och tycker att "det är så typiskt Tezz"). Något av det värsta jag vet är att läsa (särskilt i tidningen, där journalister förutsätts vara utbildade) vare sig kan stava, formulera sig grammatiskt korrekt och dessutom använder sig av särskrivning. Nu påstår jag mig inte själv vara perfekt, men lite korrekt skriftspråk anser jag mig kunna förvänta mig av åtminstone dagstidningar!

Och förövrigt så finns det inga dagis, enbart förskolor!

Krokodilvantar...

Äntligen, skulle Gert Fylking utropat. För nu kommer det faktiskt ett inlägg om och med de omskrivna vantarna. Oj, vad ni har väntat tålmodigt! Dottern var snäll nog att hjälpa till när de skulle fotas. Hon kom ålande som en oljad blixt och sög tag i en av dem. Allt är onekligen mycket mer spännande att göra med en bebis i närheten.

Fungerar bra att ha med till krokodilramsor med dottern.

Krokodilvantarna ja. Gjorda i raggi-garn. Jag brukar sällan köpa garn för ett särskilt ändamål, utan tar vad som finns hemma. Sällan några problem då jag har rätt mycket garn i gömmorna. Dock är ull varmare än akryl, så lilla familjen begav sig till garnaffären. När stora älsklingen valt färg skulle jag då ta (fyra nystan borde räcka) garnet. Väl i kassan sa jag att "det borde väl räcka till ett par vantar?" Tjejen i kassan tittar skeptiskt på mig, hon tror förmodligen att jag skojar, och svarar att man brukar räkna med att det går ett nystan till ett par vantar. Som sagt, sådant har jag inte en aning om. Så följaktligen finns det tre nystan kvar här hemma nu. Kanske blir det ett par raggisar till stora älsklingen med?

Nyss så träffa' jag en krokodil...

Nästan alla hjärtans dag...

...Så benämns den här dagen av min stora älskling. När han kom med det första gången tyckte han att det är ju faktiskt inte alla som firar eller har någon att fira med, varpå det blev NÄSTAN alla hjärtans dag av denna dag.

Lite halvstressat igår kväll när han åkt till jobbet för att jobba natt, tänkte jag scrappa ihop ett alla hjärtans dagskort till honom. Fast det tänkte inte lilla älsklingen som vaknade och tyckte att hennes mamma skulle komma och mata, och lägga sig. Så något fint kort fick han inte. Men en hjärtan-lapp blev det allt.

Be my valentine!

Dagen till ära bjuder jag på ett litet kärlekspar. Som gjorda för varandra skulle man kunna säga.

En vit katt...

Kan någon kontakta en optiker, tror katten
har något synfel. Stackarn!

...känner jag. Eller faktiskt inte bara en, utan två. Bröder och galna. Men mycket söta. En aningen lugnare vit katt kommer här. Virkad givetvis.

Jag vet att jag har lovat krokodilvantar, men jag har faktiskt inte tagit någon bra bild på dem än... Så det är bara att bita ihop, sucka och hoppas på skärpning till imorgon. Kan dock meddela att de har varit ute på premiärtur och fått betyget: varma! (Vad nu det kan tänkas motsvara i nya betygskalan?)

Har även varit fantastiskt husmoderlig och lagat kålpudding som av kräsne stora älsklingen fick betyget godkänt. En riktigt husmor har jag blivit minsann! Fantastiskt!

Valsituationer...

De kan vara nog så svåra! Men som tur är kommer här en aningen lättare valsituation.



Liten val...

Denna lilla val bodde på skötbordet. Lilla dottern låg och busade med den under blöjbytena - och vips, så hade den inte något "sprut" mer. Det ryckte hon bort. Till mitt försvar bör tilläggas att den, när den gjordes inte var till något barn som kunde slita loss delar, och därför fäste jag inte "sprutet" särskilt väl. Typ en enkelknut. Det är väl bra? Numera fästs allt kopiöst noggrant!

Just nu syr jag på en mobil barnstol, som (förhoppningsvis) ska passa på alla stolar. Perfekt att ha i skötväskan om man hamnar hos någon som inte har barnstol! Håll tummarna att det blir bra, kör som vanligt när jag syr på fri hand. Kan blir hur som... Håll tummarna!

Goomba-vantar

Idag har det verkligen varit fanatiskt skönt väder. Två barnvagnspromenader har det blivit. Och vi har träffat både dotters farmor, farfar och faster och mormor.

Den stora älsklingens begärda krokodilvantar blev avslutade nu ikväll, till Ove Sundgren på Kontoret. Så förhoppningsvis kan jag få till en bra bild på dem att visa imorgon.

I väntan på krokodilvantar visar jag istället Goomba-vantar. Ni har väl spelat - och kommer ihåg - Super Mario på de gamla Nintendon som fanns när (åtminstone jag) man var liten? (Skriv NES med stora bokstäver så vet alla vad det är, säger min teknikkunnige man när jag frågar om rätt bemämning är 8-bits eller 8-bitar). Oavsett; i det första Super Mario spelet, är det den första fiende man möter - Goomba. (Dem man hoppar på. Ja, jag vet, ni veeet!)

Vansinnigt söta - om jag får säga det själv.
Och det får jag, för det är min blogg!

Dessa - i mitt tycke - urgulliga vantar virkades till bebis i magen, när bebis bara var en liten, liten minibebis i magen. Nu är bebis stor bebis, och vantarna har blivit använda hela en gång, under en pulkatur. Illa att hon har en så bra overall med "flärpar" över händerna så att vantar inte behövs. =)

Vinterväder...

Då har det gått några timmar denna härliga söndag och vi har varit ute på söndagspromenad i det härliga vädret. Riktigt mildväder med strålande sol! Underbart!

Påklädd för pulka?

Passar då på att bjuda på en vinterklädd kompis, som bara väntar på att få gå ut och åka pulka. Eller? Denna lilla krabat, som är något större än de andra små amigurumisar jag visat tidigare, sitter tillsammans med drakosaurusen från inlägget igår, på en hylla ovanför sängen.

Drakosaurus

Denna lördagkväll har en drake eller dinosaurie i sin famn. Den kunde ha varit bara en aning mer välfylld, men det är sådan där man kommer på efter hand.

Annars kanske det har märkts att jag har hållt på och grejat med bloggens inställningar och liknande. Jag lyckades ju få till ett inlägg från mobilen, så jag får väl, i egenskap av gode man, ta ett snack med vännen om vad det är hon gör. Hon påstår sig inte kunna publicera inlägg från sin mobil. (Det skulle ju kunna vara bara något hon har som undanflykt. Jag anser nämligen att hon har på tok för dålig frekvens på uppdateringarna!)

Snart börjar även ett par vantar beställda av sambon bli klara med. Det är bara lite, lite finlir kvar. Sedan har han ett par sprillans nya, handgjorda, krokodilvantar att köra barnvagnen med. Givetvis kommer en bild när de är klara!

Mobil uppdatering...

Ja, det har ju säkert gått flera minuter sedan mitt senaste inlägg. Men nu testar jag om det fungerar att uppdatera från mobilen, då vännen har problem med det. Spännande!

Bröllopspar och bröllopsplaner...

Jag har nog tidigare skrivit att det nu i början kommer att rasa in inlägg här, och att det förmodligen, när jag visat allt gammalt, kommer att gå längre tid mellan inläggen. Men än så länge har jag en hel del kvar att visa.

Här kommer ett makabert brudpar. Förslog för vännen vars bröllop jag är involverad i att de kunde figurera som caketoppers på bröllopstårtan. Hon avböjde dock med förklaringen att blivande mannen nog inte ville ha dem på tårtan. Ett sådant brudpar har jag tidigare gjort åt en tjej som jobbade som vikarie hos mig, när hon gifte sig. Det par som står modell ligger dock tillsammans med sina amigurumivänner i korgen.

Tills döden skiljer oss åt...

Så många idéer och så lite tid! Jag har så många pysselplaner och idéer. Vissa beroende av större boende, vissa bara tiden... Inte ska jag behöva gå sysslolös inte. Fast det är väl ingen risk i och för sig, med vild bebis som hittar på bus. Nya upptåg hela tiden.

Om att få svamp...

...flugsvamp dessutom. Och var har den dykt upp? Jo, i min övervintrande zinkhink, som det växer murgröna i. Frågan är väl vad jag ska med en virkad flugsvamp till? Men vem behöver inte en virkad flugsvamp? (Det är ett argument om ståltråd som jag så övertygande uttryckte att vännen faktiskt köpte ståltråd under ett besök på Gekås i Ullared. I bilen på väg hem, när hon sa att hon köpt ståltråd och jag svarade att det gjorde hon inte, för det var jag som köpte det, sa hon "Men du sa ju 'vem behöver inte stråltråd?'" Fanatiskt kul.) Så VEM behöver INTE en flugsvamp? Ja, jag kan dp rakt inte komma på en endaste person!

I en övervintrande zinkhink bor en svamp.

En liten mus...

Liten mus söker hus?

Lagom till att de flesta har kommit hem från jobb och får fira helg och eventuellt börjar på med fredagsmysmat, bjuder jag på en fredagsmus. Det finns egentligen inte så mycket att säga om vederbörande. Den bor, som de flesta andra amigurumis här, i en korg. Liten och söt vill jag påstå.

Men; vad ska vi äta idag?

En pappa?

När jag nu lägger upp en bild på en pappa, inser jag att de två små filurerna jag la upp igår var tänkta som denna pappas två barn. De tre och en liten sköldpadda skulle bo i en sagopåse var tanken. Men som så ofta är fallet med mig, så har tanken än så länge bara blivit tanke. Det där sista avslutande, finliret, det tar så ofattbart lång td. Vet inte hur många amigurumidelar jag har liggande. Ostoppade och ensamma. För att inte tala om alla ihopsydda figurer som inte fått ansikten. Nåväl. Denna pappa ligger ihop med sina barn i korgen med ett gäng andra amigurumis. Och där får han ligga tills andan faller på och det blir en sagopåse. Eller låda...

Maskot



Sött som socker!

 Som kvällens sista inlägg bjuds det på två små söta filurer. Själv tycker jag att de är bedårande! Skulle kunna hänga i nyckelknippan, eller kanske i backspegeln på bilen. Rent av skulle de kunna vara doftisar! Just dessa två ligger och skrotar i en korg tillsammans med en mängd andra virkade figurer, som ni kommer att få se fram över. Ibland blir de lekta med av lilla dottern som rotar där ibland.

Storken kommer med tillökning...

...både på bebisfronter och i blogginlägg. För att det inte ska bli några missförstånd och konstiga tolkningar vill jag förtydliga att det INTE är så att det väntas tillökning här, eller på någon annan närstående bebisfront. Det jag menar är mer över lag, att det ligger i storkens natur att leverera tillökning.



Leverans på väg!

 Denna virkade jag strax efter att vi fått veta att det skulle komma en stork hem till oss, med tillöknning av något slag. Tanken var som mobil över säng eller skötbord. MYCKET svår att fota bra och få till. Men förhoppningsvis syns det att det är en stork med en liten bebis i sin korg.

Arg fågel

Denna kyliga torsdag tänkte jag bjuda på ännu en present. Jag kan ju verka vara en OERHÖRT generös person. Det som dock bör finnas med i åtanke nu är att jag har fruktansvärt mycket material så här i min nya bloggs begynnelse, så det är ju över en förhållandevis lång tid dessa gåvor sträcker sig. Men lite generös vill jag ändå anse mig vara.

Som sagt, en present. Denna gång till sambon. Kan ha varit födelsedagspresent förra året, kanske. Det är kardinalen (tror jag den kallas) ur det beroendeframkallande spelet Angry Birds. Behöver jag säga att sambon är HELSÅLD på det spelet? Han beroende var också anledningen till att jag gjorde den. Han blev i vilket fall glad över den, även om det mest är lilla dottern som leker med den.

Han är så arg på grisarna som stulit deras ägg.
Var det för att göra ägg och bacon? Minns inte.

Sackboy



Strike a pose!



 Detta inlägg bjuder på tv-spel och virkning. Närmare bestämt i form av figuren Sackboy, som innehar huvudrollen i spelet Little Big Planet. Detta har jag själv (som inte direkt är någon tv-spelsfantast som somliga andra i min familj är) spelat så särdeles mycket. Har provat det några gånger, och det är faktiskt riktigt underhållande. I spelet utsmyckar man sin egen Sackboy (som man spelar med), och dekorerar som man vill.



Såhär styr Sackboy saker från sin "värld" i spelet
Little Big Planet.



Den här var en födelsedagspresent till Little Big Planet-tokig familjemedlem, som har en grön kamouflageväst, vilket givetvis Sackboy också fick. Det ska ju synas vems man är!

Det kan ju tyckas att jag bara gör saker åt andra, för hittills har nog alla inlägg med tillverkade saker varit presenter. "Sån är jag. Snäll. Nästan för snäll tycker jag." För att citera Kråkan i Mamma Mu.

Nu hägrar minsann sängen!

För kyliga kvällar...

Toppig mössa beställd av vännen. På min dator
ser den uppvikta kanten röd ut. Men den är
cerisrosa i verkligheten.

..och dagar. Bjuder denna kylslagna afton på något att värma knoppen och öronen med. Glädjande för min mormor som sa att jag skulle ha mössa på mig, särskilt om håret var fuktigt. Till mammas förtret då det oftast låter "Måste du ha mössa på dig? Du ser inte klok ut!" MEN, mamma lilla, detta är en mössa som beställdes av vännen. Förlagan till denna önskades av sambon, och när vännen såg den önskade hon sig en egen. En variant. Ska fota upp och visa "originalet" med. Kan hoppas att den värmt öron när det är så kallt ute.

Och detta inlägg var menat att läggas upp igår kväll, men ingen kan någonsin gissa vad som hände. Jo, mitt bredband försvann. Oj! Det var bara fjärde gången på två veckor. Snart kan inte ens deras fantastiskt trevliga bemötande rädda dem!

Virkad väska



 Då var det dags. Tam-ta-da-dam! Jag lägger faktiskt upp något som jag gjort på min blogg! Jag har haft mina tvivel på mig själv. Men till min stora förvåning kommer här en virkad väska. En av mina bröder fick den i födelsedagspresent. Den tog en stund att göra, men vad gör man inte för en present? Dessutom kan man ju faktiskt inte sitta och bara titta på tv, utan att göra något.

I övrigt ska jag snart påbörja soppkok. Sedan är det lite städning kvar. Det tar sjukt lång tid att vika tre IKEA-påsar med tvätt nu för tiden. Gissar på att det är så vansinnigt många mikroskopiska plagg som gör att det tar sådan tid. Ska man dessutom hålla koll på någon som klättar omkring på allt, så går det lite tid till det med.

Livstecken

Nu gäller det att skynda sig. När som helst kan bredbandet (och telefonen) sluta fungera. På två veckor har detta hänt tre gånger, och vi har fått klara oss - avskurna från omvärlden - utan både internet och hemtelefon. Behöver jag säga att jag är bara en yttepytte aning trött på vår bredbandsleverantör? Nej. Så idag blev det ingen dokumentation över något pysslat. Men mina ambitioner är att det imorgon ska uppvisas något från min kreativa sida. Ska dock promenera i vinterkylan med lilla dottern och handla lite på förmiddagen och städa, men jag ska nog hinna. Särskilt som jag blir väckt av att en liten hand grabbar tag i mina tår klockan 7.30. "Dags att vakna mamma!"

Hav förhoppning!

Fortsatta prövningar

Jaha. Då sitter jag här och klickar och klickar. Försöker lära mig det här, och jag måste ändå säga att jag tycker mig ha gjort några framsteg. Som synes har jag ju lyckats göra om utseendet på bloggen. Dessutom verkar det som om jag lyckas lägga in bilder med.


Tårta bakad till min mors 50-årsfirande.

 Så för att "fira" detta bjuder jag på en tårta. Denna bakade jag till mor min, när vi skulle fira hennes femtionde födelsedag. Trots att jag är bagare och konditor i grunden, kan jag inte påstå att jag gjort överdrivet mycket tårtor och absolut inga extravaganta dekoreringar. Har mest spritsat grädde, och dekorerat med frukt, bär och gele. Har dock börjat pröva sugarpaste, och testar nu olika recept på det. För givetvis gör jag egen. Till denna tårta testades ett recept innehållande äggvita, men efter två misslyckade sockerpastor bestämde jag mig för att det täcks den inte med. Vispade istället ihop en frosting och spritsade på. Resultatet är det som syns ovan.

En ny start...

Ehh... Hrm.. Hej?

Jaha. Vad gör jag nu då? Ska vara helt ärlig, och det här är faktiskt inte helt genomtänkt. Har inte alls tänkt klart än. Vill jag över huvud taget ha en blogg? Om svaret på frågan är ja, kommer genast en uppföljande. Vad vill jag med den? Tål att funderas över. Men jag tror att det ska vara som en liten dokumentation över prestationer utförda av undertecknad. En presentation av nämnda prestationer. Så...

Men. Jag har väl egentligen inte tid med sånt här. Och ny "plattform" som det är så lär det väl ta en liten stund att klura ur hur saker och ting hänger ihop. Så här kommer det nog att vara aningen rörigt, möjligen förvirrat och förmodligen föränderligt.

Välkomna och tack för mig!